Lunch-date

Gurra & jag fick en trevlig lunch på stan idag, efter det att han besökt tandläkaren. Någorlunda villigt öppnade han munnen och lät tandläkaren både räkna tänder och pilla på dem med en sån där "stick-och-krafs-pinne". Vi fick lite bakläxa på borstningen längst bak, men där var inga hål åtminstone. Den nitiska tandläkaren tog för säkerhets skull även foton på tänderna, fastän de inte brukar göra det på 5-åringar. Nå, frid o fröjd och allt såg fint ut. Gustav tyckte det var så där lagom skoj och gillade stolen bäst som han hissades upp och ner i.

När tandläkarbesöket var avklarat blev det lunch på stan och mamman lyckades avstyra hamburgaren och det blev i stället sushi! Osäker på om det skulle falla lille herrn i smaken beställdes en barn-variant, med bara risbollar och en extra boll med lax (att testa med)... Men först misosoppa. Med purjolök och en bit tofu ("den stora feta osten", som G kallade den och trodde det var feta-ost) i. Han slurpade (extremt) högljutt i sig soppan, så till den grad att hela restaurangen vände sig om mot oss. Och sen kom sushin...och det blev verkligen uppskattat! "Mamma, vi kan äta det här varje dag!" Han försökte sig till och med på att äta med pinnar...men de vanliga blev lite väl svåra att hantera, så efter några försök lät han mej hämta nybörjarpinnar som satt ihop i ena änden och fungerade som en pincett, modell större. Inte fick jag ha mina goda bitar ifred heller. Han smakade med stor aptit mina maki och sa att "nästa gång vill jag äta samma som dej, mamma!". Kul! Det känns som att det kan bli mycket lättare att övertyga resten av familjen att skippa hamburgarna nästa gång det blir middag på stan! =)

Hermans kalas

Några bilder från förra helgens kalas. =)

Hermans glädje på bilden kom sig av den dansande/spelande/tuggande dinosaurien...som faktiskt fortfarande är "alive and kicking" (!).

Mina duktiga kock-kompisar!

Igår var grabbarna så hjälpsamma i köket och vi hade en riktigt mysig stund. Att det resulterade i endast ett par matskedar rivna morötter i en skål till middagen gjorde ingenting. Hungriga efter dagens aktiviteter knaprade vi i oss varsin morot där vid diskbänken. Mums!
Morötterna är ju som godast nu i skördetider och jag måste försöka få tag på fler som dessa...söta och välsmakande närodlade godingar. =)

Två år idag!

Familjens lill-kille Herman fyller två år idag! Vår fina, mysiga, arga gladskit! Helt otroligt hur fort han blir stor och jag kan inte stoppa tiden hur mycket jag än vill. Just nu tar han stora kliv i sin utveckling och igår kväll när han skulle bada tog han själv av både byxor och sockar, mycket nöjd. Han avgudar sin storebror och härmar honom friskt i allt vad han gör och säger. Helst leker han med bilar/traktorer/fyrhjulingar eller "farliga" djur som dinosaurier/tigrar/monster (samma som Gustav leker). Vi har inte börjat med potträning ännu men han har testat kissa på toaletten. Han älskar mat i de flesta former och säger vid varje måltid "me-mee" (mer, tack!). Han har väldigt mycket att säga och vi förstår alltmer VAD han vill säga. 

Litet Herman-lexikon:

äfi - färdig

mlamla - ramla

kläklä - Lightyear (Buzz)

öfti - törstig

niin - kanin

Ooäl - Joel

Ufta - Gustav

Ika - Ulrica

äjjing - välling

u-uling - 4-hjuling

ubbe - jordgubbe

kacka - traktor

Äjvisch - Elvis

Varje dag tillkommer nya ord och i helgen har besöket från Piteå gjort att han säger både "Maja" och "Mihä". Fast lill-kusinen får heta "Maja" han med... =)

Herman firas på hemmaplan av hela familjen (förutom de där sörlänningarna...vi saknar er!) med paket, hembakt fika och saft! Hurra, hurra, hurra!!!

Ugglor

Jag har dille på ugglor just nu. Tycker de är så fina och är glad att det är fler som har dille, för det vimlar av fina pyssel-, bak- och inredningstips med ugglor som tema. Som de kakor Gurra o jag bakade häromdagen. Eller som dessa muffins som skulle passa på ett kommande 2-årskalas...

Eller dessa ursöta påsar att fylla med vad som helst:

Från samma ställe finns även dessa utskrivbara bilder att vika runt en chokladbit och ge bort till någon man tycker om:

Har lite pysselplaner på att göra ett uggle-flagg-spel att hänga i taket på pojkarnas rum. Där är just nu alldeles vitt och tomt. Ugglor skulle passa fint som snus! =)

Snipp, snapp, snut...

...så var sagan slut. Mina år på företaget E är över. Jobbade sista dagen för knappt två veckor sedan.
Jag hade ingen aning om att det innebär ett sådant pappersarbete att vara arbetslös... Har beställt intyg från arbetsgivare, försäkringskassan och ansökningshandlingar från a-kassan och facket...sedan ska det kompletteras (och hoppas på att jag inte missat nåt annat!) och besökas arbetsförmedling och fyllas i nya ansökningar till facket. Puhh! Allt för att bevisa att jag har rätt till ersättning från a-kassan. Men imorgon skickar jag de sista (?) papperna och sen ska det sökas jobb på allvar! =) Lite pirrigt...och spännande...

Jo, det blev till sist så att vår största uppdragsgivare lade ner hela vårt projekt, som vi samarbetat med i mer än 10 år! De äger alla patent och alla resultat av forskningen, så man kan säga att läget är hyfsat låst...och alla på mitt jobb blev uppsagda. Känns tråkigt med avseende på att jag hela tiden trott på att vår forskning skulle leda till någon slags produkt ute i butik. Stolt skulle jag säga "Den DÄR har jag varit med om att forska fram! Hjälper mot urinvägsinfektioner, bakteriell vaginos och candida!". Men, så bidde det inte. Frågan är ifall "det stora företaget" snart släpper en liknande produkt i samarbete med någon av våra konkurrenter...! Med VÅRA bakterier!?? Kommer jag i så fall att rekommendera den till bekanta? Återstår att se... =/

Ho hoo!

Det bakades ugglekakor i huset igår, av Gustav o mamman. Många och söta (i dubbelbemärkelse) blev det.

Receptet och idén kommer härifrån. Där pågår förresten en rolig tävling just nu! ;)

Grötö seglarläger

Sommarens mest givande resa var den till Grötö utanför Göteborg, dit jag åkte som ledsagare åt en cp-skadad kvinna jag känner lite sedan innan, på seglarläger. Min uppgift som ledsagare var att fungera som hennes förlängda armar och ben, närhelst hon behövde hjälp...som att hämta mat och fördela i tuggstorlek, hjälpa henne i och ur båten och sånt. Det mesta klarar hon själv, men det är inte alltid lätt när ens ben och armar inte räcker till för att göra det man vill. Hon kan gå korta sträckor utan, men går för det mesta med rullator som stöd. På Grötö fick hon låna en el-moppe fram och tillbaka till bryggan från stugan. Jag följde  henne dit med förhoppningen att vi åtminstone skulle hålla sams och att det skulle bli en trevlig vecka och att jag skulle lära mej lite mer om segling (har seglat till Gotland från Stockholms skärgård ett par gånger för hundra år sedan...men bara som kuttersmycke/ballast/trevligt sällskap, stundtals mindre trevlig - hängandes grön över relingen...). Men hela vistelsen blev så mycket mer än så. Det blev en riktig ögonöppnare för mej.

Sanningen är den att jag inte har särskilt mycket erfarenhet av handikappade. Ingen alls faktiskt. Då menar jag såna handikapp som att man saknar ben eller har ben men inte kan gå eller inte har armar eller har armar men inte kan använda dem. Och här fick jag träffa alla på en gång! Och också lära känna dem! Jag säger bara - vilka otroliga människor!!! Där var han som var neuropsedyn-skadad - flerfaldig världsmästare i slalom! Där var "Henkepedia" som gått samma utbildning som mej och som verkligen gjorde skäl för sitt smeknamn - som höll ett så fint tal sista kvällen att tårar trillade på våra kinder. Där var han som inte hade koll på varken tid eller rum och som höll på att trilla i sjön flera gånger när han helt plötsligt klev rakt mot bryggkanten - som målade fantastiska tavlor. Där var "Tarzan" som pratade med den goaste göteborgskan jag nånsin hört. Där var han som kraschat med sin motorcykel för 40 år sedan, namne med den store svenske seglaren och formgivaren PP - som flörtade hejvilt med mej =)  Och han som helt saknade armar, med ett ben kortare än det andra - som seglar sin egen 30-fots-båt och som var en av instruktörerna på lägret! Jag. är. så. imponerad.

Det bästa med hela vistelsen, förutom alla trevliga samtal, den underbart roliga seglingen och den goda maten, var stämningen bland deltagarna. Så mycket värme, omtanke och kärlek som flödade under den veckan tar flera månader att skrapa ihop här hemma (och då lever jag ändå i en familj som jag älskar och som älskar mej tillbaka)! Det var så villkorslöst. Alla var bara sig själva, och var så omtyckta precis så. Inget skitsnack bakom ryggen eller falskhet. Bara glädje och gemenskap. Och jag hade inte behövt oroa mej för ifall vi skulle hålla sams - det funkade långt över förväntan och vi fick många trevliga stunder bara vi två. Jag är så tacksam att jag fick följa med på den resan och håller tummarna för att det blir nästa år igen. Tyvärr är det kommunen som beviljar (eller ej) ledsagare till lägret...och hela konferenscentrat på Grötö står under nedläggningshot, så ingen vet hur det blir.

Men tills jag vet försöker jag hålla kvar den där känslan av Grötö-värme och sprida den omkring mej här hemma, genom att till exempel vara bättre på att tala om för personer jag gillar att de är viktiga för mej. Och jag önskar att om ni inte redan "lever i ett Grötö", att ni alla får uppleva det någon gång!!! =)

Sommaren är kort...

Oj, vilket långt uppehåll det råkade bli här på bloggen... Det har ju hänt massor sedan dess, både tummen upp och tummen ner. Vart ska jag börja...?
För att plocka upp tråden från sista inlägget, så tappade godingen sin första tand till sist, men inte förrän han var tillbaka på förskolan och bara plockade lös den en dag. Tandfen kom och lyckan var stor när vattenglaset med tanden vittjades på några kronor. Därefter har han tappat ytterligare en, och en tredje är lös - alla i rad i underkäken. Kan tänka mej hur fin den gluggen kommer bli! =) Men de nya växer stadigt, sneda o vinda, precis som mina var! Fortsätter det så blir det räls både uppe o nere om några år! (Huja, lägg till stora rosa glasögon, tonårsfinnar och 80-tals-spretlugg till det, så kan ni föreställa er hur jag såg ut under de tidiga tonåren...!)
Annars har sommaren varit härlig för grabbarna med glass i stora lass, sol o bad och trevliga utflykter.
Bilden nedan är från Jamtli i Östersund, där Herman blev kompis med kaninerna och matade dem med gräs. Han hade lätt kunnat ta med dem alla hem, så förtjust som han var i dem!

Vi besökte även Byhuset (där vår fina vän K sommarjobbade) och åt en härlig lunch, med nybakt surdegsbröd och goda röror på. Mums! Att huset ligger naturskönt vid Frösön, med stor utställningslokal i en gammal lada och med en butikslokal på övervåningen där de säljer fina grejor gör det till ett favoritställe där i krokarna! Detta fina betonghus stod på en hylla vid entrén. Fint och enkelt!

Vi har förstås även varit i stugan (som jag skrev i förra inlägget), även om det inte blev så länge som vi velat. Men duktige maken var där en vecka extra och snickrade på bastun med hjälp av grabbarna och svärfar (bild kommer en annan gång).
Själv var jag den veckan på Grötö i Göteborgs skärgård på seglarläger... Mer om det ska jag berätta en annan gång, för nu måste jag avsluta...tydligen är fakturor o sånt viktigare än mitt bloggande! Hrmf!

Kram på er alla fina! =)