Visar inlägg med etikett Dagis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dagis. Visa alla inlägg

torsdag 10 september 2009

Dagis-uppdatering

Det har inte blivit så mycket skrivet om Gustavs dagis. Men det har ju faktiskt hänt grejer där. Efter sommaren flyttades G upp i den äldre gruppen! Han tycker det är sååå roligt med den nya miljön. Där har de mer saker framme som inte går på lilla sidan (saxar, lim, pärlor, spel med små brickor osv), och han har fortfarande fullt upp med att upptäcka allt. Sedan har de lite andra aktiviteter, såsom dans i spegelsalen, sagostund (i stället för sovning efter lunch) och lekar som är mer anpassade till äldre barn. Han fick med sig dit en liten grupp om 5 barn som är lika gamla, och de håller ihop och har mycket roligt.
Nackdelen är väl på ett sätt det hårdare klimatet mellan (några av) de äldre och de "nya" barnen. Vi märker på Gustav att han lär sig en del dumheter av de större barnen och detta gäller särskilt fula ord och öknamn. Det ingår väl i ett barns utveckling att lära sig anpassa sig till nya miljöer även om det är hårt ibland... Men hur lär man sig som förälder att man inte kan skydda sina barn mot alla elakheter de får vara med om? Senast igår var det en pojke som hade kastat en kastrull (!) i pannan på G, och dessutom kallade honom för "bajskorv"! Tigrinnan i mej vaknar och jag vill bara ryta och sätta mina huggtänder i strupen på vart o ett av de (skitungar!) barn som är dumma!!! Någon som känner igen sig i detta? Personalen är tack och lov duktiga på att ta tag i situationer när någon är dum med andra, och dels tröstar den som är ledsen och dels lär barnen hur man säger förlåt och visar hur man är en bra kompis. Jag har fullt förtroende för dem, men kan inte låta bli att uppröras! Grrrr...

I tisdags var det byggkväll på dagis och ett tiotal andra föräldrar och några ur personalen var där. Det fixades med en klättervägg upp till rutchkane-tornet, hyllor i uteförrådet för alla leksaker, vävram på väggen i form av ett inramat hönsnät där det är tänkt att barnen ska kunna väva in fynd de gör ute så det till sist blir en väv och en del annat. Projektet som Urban o jag (o Gustav) var mest engagerade i var kiosken/verkstaden som byggdes och målades (jo, G var nog med och hjälpte till på de flesta moment).

Fin, va! Kan tillägga att alla nyheterna i utemiljön blev väldigt uppskattade av barnen! Plus att vi som var där hade en mycket trevlig kväll. =)

lördag 13 december 2008

Luciatåg och snöbus

Vi var på ett underbart luciatåg på Gustavs dagis igår, med små, små pepparkaksgubbar och -gummor, lucior och några tomtar. Jag var så imponerad av att de minsta kände av den högtidliga stämningen, och höll sig lugna och stilla. Där var tända ljus i fönstren och lite här och var, och julgran i ett hörn med fina dekorationer som barnen gjort. Det var mest de äldre barnen i gruppen som sjöng, ackompanjerade av personalen på gitarr och sång. Gustav stod (efter ett kort besök hos mamma, pappa o faster i publiken) mest och snurrade tröjankanten på fingret och visade magen, alldeles tyst och storögd över alla föräldrar. Men när de sjöng Blinka lilla stjärna sjöng han med i den sista meningen (faktiskt kan han egentligen hela texten!). =) Efteråt fick alla fika pepparkakor och lussebullar, som de bakat dagen innan. Smarrigt och supertrevligt!


Inatt snöade det massor och vi spenderade några timmar ute med att skotta och åka skidor o spark med Gustav. Han gjorde premiär idag på sina längdskidor och tyckte det var jätteroligt! Jag knuffade honom lite fram och tillbaka på vägen och han gled (gick) lite själv med stavarna i händerna, men sedan ville han åka i "backe". Sagt och gjort...jag knuffade honom till en av de högar vi skottat upp med slät yta, och lagom lutning...lyfte honom upp en bit, så han kunde få åka lite utför. Men vilka protester det blev! "Nej mamma!! Uppför backen!!" skrek han och pekade mot toppen av högen. Visserligen ingen stor hög men ändå kanske en dryg meters fallhöjd, men en riktig brant i toppen. Inget fel på självförtroendet där, inte... Jag lyfte honom en liten bit högre och höll i honom så han fick åka ner. Vilken lycka! Och genast kom det: "Mera!". Succé!