"Nu fyller jag år!"

Familjens minsting har fyllt tre! Och jag tror nog att vi lyckats förvirra honom rejält med att fira honom flera gånger om... Först med frukost på sängen, ja-må-han-leva och största paketet på självaste dagen. Några dagar senare med en massa släktingar (som på bilden får representeras av mormor =) och en himla massa fina paket! Och så slutligen med hans 4 bästisar från byn med ett eftermiddagskalas efter förskolan. Dagarna däremellan och efteråt har han upprepat "Nu fyller jag år!" ett antal gånger...men han lär väl snart inse att kalasandet inte fortsätter längre än så här. Ballongerna och flaggspelet är nedtagna, go-fikat uppätet men presenterna har han kvar och leker med, väldigt nöjd! =)

Hurra hurra för världens bästa Herman!!!

Nio månader

Ha ha ha, vad jag gillar de här bilderna!! Blir alltid så full i skratt när jag tittar på dem!

Världens finaste bus-Herman på bästa möjliga humör! =)

Mammas kille...

Herman har kommit in i en ny "period" och nu är det bara mamma som gäller för honom. Ofta tycker jag det är riktigt mysigt, särskilt när han gärna vill sitta i knät och lindar sina mjuka armar om min hals som en liten apunge. Värre är våra morgon-lämningar på förskolan, då han bara vägrar släppa mej. Så länge som det går håller han fast i min hand eller kräver att få komma upp i famnen...lite jobbigt. Och hela den här veckan har jag fått lämna honom i armarna på personalen, gråtande. Puh...tungt för mamma-hjärtat! Jag är ju så ovan vid sådana lämningar. Mina killar brukar alltid springa in glatt och börja leka direkt med kompisarna. Och de brukar knappt ha tid att ge en hejdå-kram. Hoppas på att vi snart är tillbaka i gamla gängor...(och kan ladda inför 3-årstrotsen...!!!).

"Tog den!"

Igår ville Herman inte alls ha välling innan läggdags. Nej, kvällsmacka skulle det vara. Som storebror... Urban fixade vid diskbänken, med mjuka o hårda smörgåsar och västerbottensost som pålägg, medan pojkarna ivriga stod bredvid och väntade. Gustav fick sina mackor o sprang till bordet och Herman kunde knappt bärga sig tills han skulle få sin; "Pappa! Ha den! Pappa!". Men när han fått mackan i sin hand och vände sig mot bordet var det en (lika ivrig) engelsk setter där med sitt gap, just i rätt höjd...och han kunde förstås inte motstå en sån munsbit och tog halva mackan i munnen. Urban hann precis se vad som höll på att hända och ropade "NEJ!" till hunden, som (helt otroligt!) släppte mackan och backade! Men Herman blev lika förtvivlad som om hunden skulle ha tagit den och tårarna sprutade; "Han tooog deeen!!". Förstå besvikelsen hos en liten två-åring! Att bli av med den hett efterlängtade mackan!
Sen att han inte alls blev av med den gjorde liksom ingenting... Både mamman o pappan fick trösta innan han lugnade sig och kunde äta upp sin macka.

Och imorse när nattblöjan togs av konstaterade jag högt att "här var det inte mycket kiss...just ja, du fick ju en kvällsmacka i stället för välling!". Sonens ögon spärrades upp och med darr på underläppen sa han; "Ejjish tog den!". Sötnosen!! =)

Jag kan dock tycka att Elvis förtjänar den där mackan, efter allt han fått stå ut med från pojkarnas sida. Vi har världens snällaste hund och det är tur det, när vi inte hinner med att se allt som barnen hittar på.
Bilden är från när Herman var drygt 7 månader.

Skoljoggen

En stor fördel med att vara arbetslös och bo 100 meter från förskolan är att man sådana här fina dagar kan gå ut och heja på alla duktiga barn som sprungit skoljoggen! Hela skolan var med och barnen fick springa hur många varv de ville och för varje varvning fick de ett nytt band knutet om handleden. För somliga var banden den stora moroten att orka ett varv till...för andra var det russinen som lockade halvvägs runt. =)

Även ett par av de minsta barnen (2-åringarna) sprang mer än ett varv. Så duktiga!!!

Hermans kalas

Några bilder från förra helgens kalas. =)

Hermans glädje på bilden kom sig av den dansande/spelande/tuggande dinosaurien...som faktiskt fortfarande är "alive and kicking" (!).

Mina duktiga kock-kompisar!

Igår var grabbarna så hjälpsamma i köket och vi hade en riktigt mysig stund. Att det resulterade i endast ett par matskedar rivna morötter i en skål till middagen gjorde ingenting. Hungriga efter dagens aktiviteter knaprade vi i oss varsin morot där vid diskbänken. Mums!
Morötterna är ju som godast nu i skördetider och jag måste försöka få tag på fler som dessa...söta och välsmakande närodlade godingar. =)

Två år idag!

Familjens lill-kille Herman fyller två år idag! Vår fina, mysiga, arga gladskit! Helt otroligt hur fort han blir stor och jag kan inte stoppa tiden hur mycket jag än vill. Just nu tar han stora kliv i sin utveckling och igår kväll när han skulle bada tog han själv av både byxor och sockar, mycket nöjd. Han avgudar sin storebror och härmar honom friskt i allt vad han gör och säger. Helst leker han med bilar/traktorer/fyrhjulingar eller "farliga" djur som dinosaurier/tigrar/monster (samma som Gustav leker). Vi har inte börjat med potträning ännu men han har testat kissa på toaletten. Han älskar mat i de flesta former och säger vid varje måltid "me-mee" (mer, tack!). Han har väldigt mycket att säga och vi förstår alltmer VAD han vill säga. 

Litet Herman-lexikon:

äfi - färdig

mlamla - ramla

kläklä - Lightyear (Buzz)

öfti - törstig

niin - kanin

Ooäl - Joel

Ufta - Gustav

Ika - Ulrica

äjjing - välling

u-uling - 4-hjuling

ubbe - jordgubbe

kacka - traktor

Äjvisch - Elvis

Varje dag tillkommer nya ord och i helgen har besöket från Piteå gjort att han säger både "Maja" och "Mihä". Fast lill-kusinen får heta "Maja" han med... =)

Herman firas på hemmaplan av hela familjen (förutom de där sörlänningarna...vi saknar er!) med paket, hembakt fika och saft! Hurra, hurra, hurra!!!

Sommaren är kort...

Oj, vilket långt uppehåll det råkade bli här på bloggen... Det har ju hänt massor sedan dess, både tummen upp och tummen ner. Vart ska jag börja...?
För att plocka upp tråden från sista inlägget, så tappade godingen sin första tand till sist, men inte förrän han var tillbaka på förskolan och bara plockade lös den en dag. Tandfen kom och lyckan var stor när vattenglaset med tanden vittjades på några kronor. Därefter har han tappat ytterligare en, och en tredje är lös - alla i rad i underkäken. Kan tänka mej hur fin den gluggen kommer bli! =) Men de nya växer stadigt, sneda o vinda, precis som mina var! Fortsätter det så blir det räls både uppe o nere om några år! (Huja, lägg till stora rosa glasögon, tonårsfinnar och 80-tals-spretlugg till det, så kan ni föreställa er hur jag såg ut under de tidiga tonåren...!)
Annars har sommaren varit härlig för grabbarna med glass i stora lass, sol o bad och trevliga utflykter.
Bilden nedan är från Jamtli i Östersund, där Herman blev kompis med kaninerna och matade dem med gräs. Han hade lätt kunnat ta med dem alla hem, så förtjust som han var i dem!

Vi besökte även Byhuset (där vår fina vän K sommarjobbade) och åt en härlig lunch, med nybakt surdegsbröd och goda röror på. Mums! Att huset ligger naturskönt vid Frösön, med stor utställningslokal i en gammal lada och med en butikslokal på övervåningen där de säljer fina grejor gör det till ett favoritställe där i krokarna! Detta fina betonghus stod på en hylla vid entrén. Fint och enkelt!

Vi har förstås även varit i stugan (som jag skrev i förra inlägget), även om det inte blev så länge som vi velat. Men duktige maken var där en vecka extra och snickrade på bastun med hjälp av grabbarna och svärfar (bild kommer en annan gång).
Själv var jag den veckan på Grötö i Göteborgs skärgård på seglarläger... Mer om det ska jag berätta en annan gång, för nu måste jag avsluta...tydligen är fakturor o sånt viktigare än mitt bloggande! Hrmf!

Kram på er alla fina! =)

Vi är i vattkoppshelvetet!

Har försökt vid flera tillfällen när bekantas barn haft vattkoppor, att smitta Herman. Det lyckades vid tredje försöket och såg till en början ut att bli en lindrig variant, samma som hans storebror för ett par år sedan. Men tji vad vi bedrog oss...redan andra natten vaknade Herman varje timme helt otröstlig och ville inte sova i sin egen säng, för alla kliande koppor! De blev bara fler och fler och gråten ville aldrig ta slut...kändes det som. Nu blev det bara två vaknätter, men med all gråt och gnäll på dagarna kändes det som en seger när han sov hela den tredje natten och vi kände att det vänt! Kopporna torkade snabbt in och håller fortfarande på och läker, fast han har svårt att låta bli att klösa på skorporna. Och där trodde vi att vi tagit oss igenom denna barnsjukdom för den här familjen...

Gissa om maken och jag blev förvånade när vi kom till stugan i måndags natt och upptäckte att Gustav var alldeles prickig!! Är det möjligt att få vattkoppor två gånger? Eller var det nåt annat den där förra gången, som var väldigt likt?? Till råga på allt kom vi från Östersund, där vi hälsat på vänner under tre dagar och tre nätter och hade sträckkört därifrån, via Umeå för att hämta mer byggmaterial...trötta. Mycket trötta. Och Gustav fick förstås den värre varianten han också, med vaknätter OCH växtvärk i benen sedan dess...vi har proppat i honom alvedon mot värken och mot febern, trots att han "VILL INTE HAAAAA PILLER!!!", för att få någorlunda nätter och dagar. Och nu VILL VI INTE HA MER VATTKOPPOR I FAMILJEN!!! Har ingen bild att visa för Gurra vägrar bli fotad...ska försöka imorrn igen och hoppas han kommer vara på bättre humör.

"Mmmm...ott!"

Hörde Herman säga "Mmmm..." innan jag såg vad han åt på... Sittande på huk på plastmattan skopade han, med hjälp av måttet i burken, i sig vällingpulver som han vält ut i en stor hög framför sig! "Mamma, mmmm...ott! Mmm!"

Okej. Jag hajar. Dags att duka fram frukosten!

Önskar jag haft kameran nära, för det hade blivit en rolig bild på en mycket nöjd kille, som fixar käk själv när han är hungrig. =) I stället blir det en glassbild från i veckan.

Festligheter i Piteå

Lille syster-sonen döptes i början av juni. Var så storögd och nöjd i kyrkan och tittade runt på allt, sötnosen! Efteråt bjöds hela brokiga familjen på smarrig Italiensk buffé, doptårta och cake pops. Mycket gott och vackert ordnat!

Och lille, stor-kusinen Herman var sååå stilig. Eller hur!

Efter dopet överraskade mina syskon och respektive med att fira Urbans (då) stundande 40-årsdag, och tog oss med på disco-bowling, 10-kamp (alla mot Urban) och en massa god mat! Vilken avslutning på en redan mycket trevlig dag! Tack igen och kram på er alla! =)

Hostiga fast friska?

Fy, vad jag är trött på pojkarnas ihållande hosta! Herman har dessutom en snuva som aldrig tar slut. Ändå skulle jag inte säga att de är sjuka. Småbarnsastman gör att de direkt får problem i luftrören när de blir förkylda. Host, host, host...det rosslar och det piper och låter för hemskt. Samtidigt är de knappt påverkade i övrigt. Lika full fart som vanligt. Lika mycket bus och skratt. Lika svårt varje morgon att avgöra om de ska till förskolan eller ej? Orkar de leka som vanligt? Finns det risk att de smittar sina kompisar? Eller är det "bara" astman??
Den här våren har de fått stanna hemma vid några tillfällen då jag tyckt att hostan varit extra besvärlig, fastän de inte haft feber. Idag är en sådan dag, igen. Tidigare har jag varje gång kunnat konstatera att de ätit lika bra som de brukar och att de haft lika mycket energi till bus. I helgen träffade vi lill-kusinen E som bara är två månader. Bus-grabbarna var nyfikna på den lille, men tilläts inte vara alltför närgångna och absolut inte pussa i ansiktet eller på hans händer! Och jag håller tummarna för att den lille godingen inte ska ha fått med sig några elaka basilusker hem. Att det bara är astman som är orsaken till helvetes-hostan. Och hoppas att det fort blir sommar och värme och att vi ska slippa den snart!!!

Gustav 3,5 år och Herman 4 månader.

Hermans bus

Den senaste månaden har vi umgåtts med tre trevliga familjer i stugan! Först var det ju fina skoterfamiljen som drog oss ut på lederna runt ikring stugan. Därefter var det Gustavs gamla förskolekompis med familj, från stan som vi tillbringade en massa glada stunder tillsammans med i och utanför skidbacken. Och den senaste helgen följde kompisar från nuvarande förskolan med oss dit. Den familjen består till 3 femtedelar av barn i våra grabbars ålder och de hade väldans roligt ihop! =)

Till grejen hör att Herman lyckats med diverse upptåg varenda av dessa tillfällen...och det är mest våra gäster som drabbats! Det var ju den där "gömda" godispåsen i gästrummet, som H snodde åt sig under ett obevakat ögonblick och proppade munnen full från. Verkligen full! Mamma A släpade ut honom med godisdreggel rinnande från mungiporna, eftersom han inte kunde stänga munnen. Och de andra barnen fick något färre godisar i sina påsar...

Och så var det ju den gången han lärde sig att flytta en stol fram till den "ett-åringssäkra" stegen som leder till loftet, och väckte mamman (som sov på loftet med proppar i öronen) med ett glatt "MAMMAAA!" en halvmeter från henne. Vilken syn! En överglad hoppig H på översta trappsteget hade nog fått vilken mamma som helst att bli klarvaken på mikrosekunden även om hon inte sovit på en hel vecka.

Det senaste buset inträffade i helgen, när H och hans jämnåriga kompis R lekte snällt inne i gästrummet...det var bara det att det var tyst något för länge. Typiskt obra. Mammorna som anade oråd kikade in just som H stoppade ner en maskara i en schampoflaska med ett spottande och fräsande (japp, han hade absolut smakat lite! och spillt lite...), medan kompisen satt bredvid inkletad i balsam. Hur nöjda som helst!Båda bilderna visar en 7-månaders Herman, och nog fanns busblicken redan då.

TV-rummet

Äntligen börjar vi närma oss slutspurten för den långdragna renoveringen av TV-rummet. Taket är klart, med lister och allt. Väggarna är tapetserade och värmeslingan är på plats. Nu återstår bara att sala runt fönster o dörrar, lägga in det nya golvet, samt att lista. Och det känns som att det blir riktigt fint! =)
Hela familjen var där och jobbade förr-förra helgen, men bara minstingen fastnade på bild.

Stughelg med skoterfamiljen

Äntligen lyckades vi få med oss kompisar till både stora och små till stugan! Helgen har tillbringats mest på skotrarna (fast vissa hade oturen att måsta skumpa runt i pulkan bakom - verkligen inte det trevligaste sättet att färdas). Vi åkte många mil och hann till både Hemavan och Tärnaby ena dagen, och till Syterstugan nästa dag och lunchade ute med stekt baconpannkaka, varma koppen och varm choklad. Och vilket fint turområde vi har alldeles bakom stugan! Det visste jag i och för sig redan, men det var kul att se det med egna ögon. Förhoppningsvis kan det bli av under påsken, om inte förr, att ta sig dit på skidor.

Tyvärr blev det till att hämta vatten i dunkar, för ledningen hade frusit...och fastän de båda ett-åringarna bajsade ikapp och vi var 8 personer, så funkade det bra. På lördagen drog vi in till badhuset i Hemavan för en härlig dusch och lite bastu. =) Barnen hade jättekul och (de äldre) kunde hålla sams ända till hemfärd, fastän halva styrkan varit febriga och hostiga. Herman smittades och är idag hemma för första gången sedan han började på förskolan. Vi håller tummarna för snabb tillfriskning och att övriga slipper smittas!

Filmtajm emellan uteaktiviteterna.
Att Herman gillar motorer är välkänt, och han älskade verkligen att åka på skotern. Så för honom var det en riktig höjdarhelg! =)

Lite bob har vi också hunnit åka. Sååå roligt! Gustav-med-choklad-mustaschen åkte flest gånger av alla. =)

Herman på förskolan

Herman fick tack och lov börja på samma förskola som Gustav i januari. Där är lång kö att få en plats, men genom syskonförtur går man före många andra. Vi trodde inte det skulle bli plats förrän efter sommaren och var helt inställda på att han skulle gå på Gitarren (Gustavs gamla förskola) hela våren. Men tack vare att två 15-timmarsbarn slutade kunde Herman och hans jämnåriga kompis J börja redan i januari. Så nu är de hela tre 1-åringar, som har superskoj tillsammans! Herman trivs som fisken i vattnet och håller nog personalen sysselsatt om dagarna. =)
Bilderna är från inskolningstiden.

Snart har jag ingen lill-kille längre

Minstingen i familjen kommer förstås alltid att vara minst. Men nu sedan han börjat på förskolan och jag är på jobbet, tycker jag han växer alldeles för fort! Jag hinner inte med! Häromdagen upptäckte jag två nya tänder, som bara poppat upp helt plötsligt. Redan långt över tandköttet. Var kom de ifrån? Och så förstår han så mycket av vad man säger och vet vad mössa är och vantar och välling och tandborste och banan och bilen och äta och byta blöja och sååå mycket mer. Väntar bara på att han ska forma fler ord än "mamma" "pappa" och "Elvis". Han vet att ugglan säger ho-ho och hunden vov-vov och "hjälper" så gärna till i köket stående på en pall vid diskbänken. Han är världsbäst på slängpussar och har man tur kan man få en riktig puss (numera utan tunga!). Och han gör mej lycklig varje dag med sina mjuka armar lindade runt min hals och jag är så stolt och glad över min goa lill-kille! Och blir aningens tårögd när jag tänker på att tiden går så fort.....och påminner mej själv att njuta av stunden som är just nu. Just nu är jag så rik!



Å andra sidan blir det med tiden mindre och mindre kladdigt att äta. =)

Herman hälsar Gott Nytt År

Vi är mycket nöjda med den nya taklampan, en stor Maskros från IKEA, som sattes upp under juldagarna! Skuggorna som avtecknas mot tak och väggar liknar snöflingor, eller som Gustav säger; discolights. När vi igår förberedde för nyårsmiddagen fick Herman, kvällen till ära, klä sig i finstassen (som ju aldrig kom på under julen) och så poppade vi Tears for fears på hög volym...och han dansade så gärna i disko-belysningen. Därefter somnade både han och storebror vid sin vanliga tid och sov sött under hela go-middagen och raketuppskjutningen vid tolvslaget. =)

Hjälpsam liten kille

Ända sedan loftet i stugan blev klar har vi klättrat upp dit på en stege, knirrande aluminium, hårda och kalla stegpinnar. En riktig trapp har inte prioriterats hittills, men igår gjorde Urban ett ryck och snickrade ihop en provisorisk sådan av överblivet byggmaterial - med fin hjälp av Herman.