Herman har kommit in i en ny "period" och nu är det bara mamma som gäller för honom. Ofta tycker jag det är riktigt mysigt, särskilt när han gärna vill sitta i knät och lindar sina mjuka armar om min hals som en liten apunge. Värre är våra morgon-lämningar på förskolan, då han bara vägrar släppa mej. Så länge som det går håller han fast i min hand eller kräver att få komma upp i famnen...lite jobbigt. Och hela den här veckan har jag fått lämna honom i armarna på personalen, gråtande. Puh...tungt för mamma-hjärtat! Jag är ju så ovan vid sådana lämningar. Mina killar brukar alltid springa in glatt och börja leka direkt med kompisarna. Och de brukar knappt ha tid att ge en hejdå-kram. Hoppas på att vi snart är tillbaka i gamla gängor...(och kan ladda inför 3-årstrotsen...!!!).
1 kommentar:
Förstår att det känns jobbigt, men kan tänka mig att det går över ändå rätt snabbt. Dom är ju så goda farmors små älsklingar.
Skicka en kommentar