Vad är det med toaletten som är sååå spännande för småbarn!? Herman är där på nolltid om någon missar att stänga dörren ordentligt. Jag är helt övertygad om att minst 50% av hans ett-åriga hjärna är konstant fokuserad på det speciella ljudet av vår toadörrs öppnande och stängande, och om det där lilla klicket som säger att låset stängs inte hörs, släpper han allt och springer dit.
Han har hunnit med att borsta golvet o väggarna där inne ett antal gånger med den äckliga toaborsten! Tack o lov har jag aldrig hittat honom med den i munnen (eller har jag förträngt det?), men det är inte alls osannolikt att det skulle kunna hända...däremot med båda händerna på ringen, sugande på kanten av toastolen(!). Jag har ett minne av att jag tvättat hans mun med tvål...kanske var det den gången?
Han har en gång kommit ända in i köket med toaborsten och småborstat lite här och där på vägen.
På besök hos vänner har han tömt en blöjhink med begagnade blöjor i deras toastol, samt stoppat dit ett par väl valda leksaker. Ja, leksaker har han stoppat dit flera gånger förutom denna, men alltid i rent vatten. Turligt nog når han fortfarande inte upp för att spola.
Ja, och så har han förstås dragit ut tiotals meter av pappersrullen, men bara ner på golvet...och det känns för mig helt okej i jämförelse med allt annat man kan hitta på!
Förra veckan hittade han på ett nytt trick, men jag tror inte han gör om det, för han blev så frustrerad över att han inte kunde komma upp igen själv... Hans arga vrål ekade på ett sätt jag aldrig tidigare hört och jag hittade honom (mycket riktigt) med fötterna i vädret och huvet nere i toastolen!
Och allt detta innan vi ens funderat på att börja potträna...
