Fy, vad jag är trött på pojkarnas ihållande hosta! Herman har dessutom en snuva som aldrig tar slut. Ändå skulle jag inte säga att de är sjuka. Småbarnsastman gör att de direkt får problem i luftrören när de blir förkylda. Host, host, host...det rosslar och det piper och låter för hemskt. Samtidigt är de knappt påverkade i övrigt. Lika full fart som vanligt. Lika mycket bus och skratt. Lika svårt varje morgon att avgöra om de ska till förskolan eller ej? Orkar de leka som vanligt? Finns det risk att de smittar sina kompisar? Eller är det "bara" astman??
Den här våren har de fått stanna hemma vid några tillfällen då jag tyckt att hostan varit extra besvärlig, fastän de inte haft feber. Idag är en sådan dag, igen. Tidigare har jag varje gång kunnat konstatera att de ätit lika bra som de brukar och att de haft lika mycket energi till bus. I helgen träffade vi lill-kusinen E som bara är två månader. Bus-grabbarna var nyfikna på den lille, men tilläts inte vara alltför närgångna och absolut inte pussa i ansiktet eller på hans händer! Och jag håller tummarna för att den lille godingen inte ska ha fått med sig några elaka basilusker hem. Att det bara är astman som är orsaken till helvetes-hostan. Och hoppas att det fort blir sommar och värme och att vi ska slippa den snart!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror inte att vårt lilla bajsmonster fick med sig några elaka hostbaciller hem. Nästa gång får pojkarna mysa lite extra med Elliot.
Tvåmånaderskontrollen gick toppen. Vågen visade 6290 g och han var 62 cm lång. En stadig liten kille som läkaren tyckte uppträdde mer som en tremånaderskille.
Tack för i helgen, det gör vi gärna om snart igen! En stor kram till er!
En stolt storebror håller lillebror med stadigt grepp,så Herman kan känna sig trygg eller?
Skicka en kommentar