"Tog den!"

Igår ville Herman inte alls ha välling innan läggdags. Nej, kvällsmacka skulle det vara. Som storebror... Urban fixade vid diskbänken, med mjuka o hårda smörgåsar och västerbottensost som pålägg, medan pojkarna ivriga stod bredvid och väntade. Gustav fick sina mackor o sprang till bordet och Herman kunde knappt bärga sig tills han skulle få sin; "Pappa! Ha den! Pappa!". Men när han fått mackan i sin hand och vände sig mot bordet var det en (lika ivrig) engelsk setter där med sitt gap, just i rätt höjd...och han kunde förstås inte motstå en sån munsbit och tog halva mackan i munnen. Urban hann precis se vad som höll på att hända och ropade "NEJ!" till hunden, som (helt otroligt!) släppte mackan och backade! Men Herman blev lika förtvivlad som om hunden skulle ha tagit den och tårarna sprutade; "Han tooog deeen!!". Förstå besvikelsen hos en liten två-åring! Att bli av med den hett efterlängtade mackan!
Sen att han inte alls blev av med den gjorde liksom ingenting... Både mamman o pappan fick trösta innan han lugnade sig och kunde äta upp sin macka.

Och imorse när nattblöjan togs av konstaterade jag högt att "här var det inte mycket kiss...just ja, du fick ju en kvällsmacka i stället för välling!". Sonens ögon spärrades upp och med darr på underläppen sa han; "Ejjish tog den!". Sötnosen!! =)

Jag kan dock tycka att Elvis förtjänar den där mackan, efter allt han fått stå ut med från pojkarnas sida. Vi har världens snällaste hund och det är tur det, när vi inte hinner med att se allt som barnen hittar på.
Bilden är från när Herman var drygt 7 månader.