Denna vinterns skidåkning

Äntligen kan vi faktiskt åka till stugan och ha tid till att åka skidor, och inte bara bygga! Tre år tog det från att vi började röja på tomten tills dess att vi förra påsken flyttade in på riktigt. Vi har varit till backarna i Hemavan och Tärnaby några gånger, men oftare åkt bakom stugan i den glesa björkskogen, eller turat upp på fjället bakom. Och Gustav har blivit dragen bakom skotern ett tjugotal gånger och själv kryssat sig ner. Strålande duktiga pojke!!

Utflykt till "kongeriket Norge"

Det blev en heldag i norska Mo i Rana. En riktigt trevlig utflykt med goda vännerna B&F och lilla bäbisen R. Vi strosade runt, lunchade, shoppade lite (supersnygga gardiner till tv-rummet!) och fikade i vårväder.Favoritområdet blev Moholmen närmast Ranfjordens klara vatten, med stadens äldsta bebyggelse bevarad. Här strövar vi gärna igen med en glass i handen en solig sommardag!
Pojkarna har varit alldeles ovanligt exemplariska idag, med idel glada miner! Hur välkommet som helst!! =)

Påsk i stugan

Åh vad jag har längtat efter den här veckan i stugan. Det är ju nu som vårvintern är som bäst och vi har haft tur med vädret än så länge med sol och plusgrader, fin skidåkning och promenader. Stugans åtta sängplatser är förutom vår lilla familj fyllda av Urban föräldrar, mamma och hennes R. Oturligt nog drog Herman med sin sega öroninflammation hit och har haft jobbigt (och även gjort det jobbigt för oss andra!) med hög feber och hosta. Idag var första feberfria dagen på en hel vecka och förhoppningsvis är han på bättre humör imorgon. Tur att vi är många som kan dela på hans ilska!

Urban och jag fick chansen att gå på topptur bakom stugan till Sarviestjåhke. Så underbart härligt med en tur tillsammans - det var två år sedan senast! =) Vi tog det lugnt på uppvägen och mötte vännen F vid trädgränsen, som gick från deras stuga.

Och när vi stod på toppen och fikade lite och beundrade utsikten hände något totalt otippat...en JÄRV sprang förbi oss på 100 meters håll! Ingen av oss hade någonsin sett en levande järv, så det var verkligen häftigt! Jag fipplade med mobilkameran och skulle försöka fånga den på film, men det var nästan omöjligt i den starka solen att se något på skärmen, så det bidde ingen film... =( Men vi åkte ner till dess spår och fotade lite och jag blev förvånad över att den hade så stora fötter.

Åkningen ner var i den finaste vårsnö och även utan järven hade det varit en riktigt toppen-tur! Hur lyckliga är vi inte över att vi byggt stugan just här och har sådan superåkning på bara ett pars timmars vandring upp på fjället!! Förutom järven såg vi flera ripor - hoppas på bra jakt till hösten... =)

Hostiga fast friska?

Fy, vad jag är trött på pojkarnas ihållande hosta! Herman har dessutom en snuva som aldrig tar slut. Ändå skulle jag inte säga att de är sjuka. Småbarnsastman gör att de direkt får problem i luftrören när de blir förkylda. Host, host, host...det rosslar och det piper och låter för hemskt. Samtidigt är de knappt påverkade i övrigt. Lika full fart som vanligt. Lika mycket bus och skratt. Lika svårt varje morgon att avgöra om de ska till förskolan eller ej? Orkar de leka som vanligt? Finns det risk att de smittar sina kompisar? Eller är det "bara" astman??
Den här våren har de fått stanna hemma vid några tillfällen då jag tyckt att hostan varit extra besvärlig, fastän de inte haft feber. Idag är en sådan dag, igen. Tidigare har jag varje gång kunnat konstatera att de ätit lika bra som de brukar och att de haft lika mycket energi till bus. I helgen träffade vi lill-kusinen E som bara är två månader. Bus-grabbarna var nyfikna på den lille, men tilläts inte vara alltför närgångna och absolut inte pussa i ansiktet eller på hans händer! Och jag håller tummarna för att den lille godingen inte ska ha fått med sig några elaka basilusker hem. Att det bara är astman som är orsaken till helvetes-hostan. Och hoppas att det fort blir sommar och värme och att vi ska slippa den snart!!!

Gustav 3,5 år och Herman 4 månader.