Svampplockarhelg

I slutet av sommaren planerades denna helg in, en tjej-grej, med svampplockning, bastu, vin och brasa. På Holmön. Sedan dess har den avbokats och flyttats lite hit och dit och slutligen krockade den med käre makens Stockholmsresa. Tur att man har världens bästa svärmor, då! =)

Så turen blev i alla fall av! M och K plockades upp och vi styrde bilen mot färjelägret, efter jobbet på fredagen. Väl där visade det sig att ödet ville annat... Färjan hade gått sönder och en liten ersättningsbåt körde i skytteltrafik. Vi trodde nog att vi kunde komma med nästa tur...men plötsligt dök Kustbevakningen upp. Allvarliga. Beväpnade (!). Och beslagtog den lilla ersättningsbåten! Skyllde på säkerhetsutrustning och viktiga papper och vägrade låta oss på kajen följa med. Snopet, minst sagt!
Inte var det värst för oss som bara hade en nöjestripp för ögonen. Tycker synd om de bofasta på Holmön som upplever hur färjetrafiken havererar om och om igen! =(

Frusna och hungriga hamnade vi i stället i M's släkts fina stuga. Vid havet söder om stan. Det var kolsvart när vi anlände och stjärnorna syntes klart som aldrig förr. Vi värmde oss vid kaminen och åt en god middag. Och när vi vaknade lyste solen på oss! Äntligen! Så det blev en hel del svampplockning, skratt och intressanta samtal med mitt kloka sällskap, vin och god mat. Mycket trevligt! Mer sånt! =)

Dumlemuffins

Vid häromkvällens blogg-läsning ramlade jag över detta recept som jag verkligen måste testa!

Dumlemuffins med vaniljströssel
2 dl socker
125 g smör, rumstempererat
2 ägg
2 tsk vaniljsocker (1/2 tsk vaniljessens)
2 tsk bakpulver
4 1/2 dl mjöl
1 1/2 dl mjölk
12 dumle-kolor

Vaniljströssel
1 dl mjöl
3/4 dl socker
2 tsk vaniljsocker (1/2 tsk vaniljessens)
50 g smält smör

Sätt ugnen på 225.
Vispa socker och smör poröst, tillsätt äggen ett i taget under omrörning.
Blanda vaniljsocker, bakpulver och mjöl. Rör ner mjölblandningen samt mjölk. Blanda till en smet.
Fyll muffinsformarna till hälften med smeten, lägg en dumle-kola i vardera formen.
Blanda alla ingredienser till strösslet och strö detta över muffinsmeten i formarna.
Grädda mitt i ugnen ca 15 minuter.

Nom nom nom!!!

Jakt med spade...

Jag och barnen planerade en liten utflykt till fångstgroparna här i närheten av stugan, och jag berättade för Gustav om hur de använde gropar för att driva ner vilda djur i.

Lite senare hörde jag honom berätta för sin pappa att vi ska på utflykt. Pappan, som inte hört oss tidigare började pedagogiskt förklara;
-"För tusen år sedan hade man inga gevär när man jagade..."
Gustav svarar snabbt;
-"Nä, för då hade dom spadar!!"

=) Är det någon fler än jag som i sitt inre ser för sig hur det stackars djuret i gropen blir ihjälslagen av människor med spadar...!?

Hur som helst så är det blåsigt och gråmulet fortfarande, men vi ser fram emot den utlovade solen och väntar lite med vår expedition. Det mesta av löven har blåst av träden, men enstaka björkar lyser som gula fläckar här och var. Vackert, som alltid!

"Nu fyller jag år!"

Familjens minsting har fyllt tre! Och jag tror nog att vi lyckats förvirra honom rejält med att fira honom flera gånger om... Först med frukost på sängen, ja-må-han-leva och största paketet på självaste dagen. Några dagar senare med en massa släktingar (som på bilden får representeras av mormor =) och en himla massa fina paket! Och så slutligen med hans 4 bästisar från byn med ett eftermiddagskalas efter förskolan. Dagarna däremellan och efteråt har han upprepat "Nu fyller jag år!" ett antal gånger...men han lär väl snart inse att kalasandet inte fortsätter längre än så här. Ballongerna och flaggspelet är nedtagna, go-fikat uppätet men presenterna har han kvar och leker med, väldigt nöjd! =)

Hurra hurra för världens bästa Herman!!!

Dags att uppdatera lite...

Ser att pojkarnas ålder behöver justeras lite...Gurra blev ju 6 år i juli och Herman blir 3 om en vecka. I sommar har det ju inte blivit nåt bloggande alls! På semesterns första vecka kändes som att jag skulle ha så mycket tid till det, men vi har gjort en massa annat. =)

 Tillbringat dagar på stranden på Holmön, tillsammans med kusin C och E...

...och tillsammans med farmor, farfar och faster.

 Byggt på bastun i stugan. Så här såg det ut innan vi började...

...och så här när insidan var klar.

 På utsidan har vi satt in fönstren, målat dem, målat fasaden och spikat ribb, och målat igen.

Plus att veden är staplad under stugan, tomten är röjd och städad och virket ordnat i rediga högar.

Gått små fjällturer, korsat vattenfallet ovanför stugan...

...och haft snöbollskrig!

 Besökt kusin C i Lidköping och hälsat på djuren på Borås djurpark.

Regnig och kall blev vår sommar, precis som för de flesta andra som hållit sig kvar inom landets gränser. Och jag gruvar lite inför en lång och mörk vinter, för jag hade nog helst velat få en större sol-och-värme-boost...men men, vad gör man!? Bara att ta en dag i sänder...snart är ju september halvt gången och snön närmar sig. Om den bara kunde falla tidigt, så blir det ju så mycket ljusare och trevligare och så får man ju spänna på sig skidorna...! Vasaloppet hägrar i mars och jag vill hinna åka så mycket som möjligt innan dess. Löpningen blev det ju inget med i sommar, efter jag fick domen "kronisk benhinneinflammation" i maj. Har bara cyklat i sommar (jättekul med min nya fina cykel), och vilat springbenen. Var på återbesök förra veckan hos sjukgymnasten och fick roligt nog ok för att börja testa jogga lite lätt, och de två första passen är gjorda utan smärta. Vågar inte riktigt hoppas på att det kommer funka än, men jag behöver ju inte springa särskilt mycket ändå förrän nästa sommar inför Lidingöloppet. Så all löpning nu är bara bonus och ska verkligen inte pressa fram nåt ont igen!

I sommar har vi byggt bastu både hemma och i stugan! Lovely! Hemma körs den igång flera gånger i veckan och då har det inte ens blivit särskilt kallt ännu. Och i stugan har vi nog bastat mest varje kväll sedan den blev klar. Blir spännande att se hur den kommer fungera i vinter, då den bara är isolerad till hälften...kan bli lite golvkallt...?

Sommarbarn

Just idag fick hela familjen sommarlov! Pojkarna och jag var lediga hela förra veckan, lagom tills den efterlängtade värmen kom...så vi har redan hunnit svettats och badat och haft vattenkrig. Gurra godingen fyllde sex år igår och vi har avklarat kalas både för kompisarna och släkten, verkligen roligt! Mina kära syskon med familjer (förutom den höggravida svägerskan som är kvar i södern) sov kvar inatt och idag drog vi till Holmön (där Urban jobbade sin sista dag) med alla kusinerna. En härlig dag vid havet, som dock var något kallare och blåsigare än vi velat, men alla nöjda ändå. Barnen lekte i sanden och hade jätteroligt! Jag fick samma känsla av ön som vid förra sommarens besök. Lugn och frid. Och en perfekt start på gemensamma semestern!!!

Hoppas på en riktigt skön semester för både oss och er! =)

Deppigt värre

Lika glad som jag var efter Göteborgsvarvet är jag lessen nu...fast åt andra hållet på skalan. Har fått mina underben undersökta av experter (Zlatan och jag, liksom!!) på Sports Medicine, tack vare en finfin vårdförsäkring genom jobbet. Och domen löd; Ingen löpning i sommar...eller i höst eller kanske inte förrän till våren 2013! Kronisk benhinneinflammation. Blä!!! "Det bästa du kan göra just nu är att vila benen från allt vad löpning och hopp och liknande heter. Cykling och simning går bra, men låt till och med bli promenader ett tag."
Hur.Tråkigt.Som.Helst. Lidingöloppet är bara att glömma, liksom att börja med klassikern innan dess. =(
Jag är så besviken. Och så arg på mej själv! Varför har jag inte lyssnat på kroppen i vår, vintras, höstas, när det hela tiden inte har känts bra i underbenen?!?! Den där rackarns envisheten är inte bra för mej. Inte just nu. Känner att jag behöver choklad. I mängder!

Jag kunde aldrig tro...

...att det skulle gå så bra på Göteborgsvarvet! Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag haft problem med vaderna, mest den högra under hela vintern. Har bara kunnat springa lugnt på löpband ett par km innan det börjat göra ont. Om jag sprungit fortare har det gjort ont på en gång. Grymt irriterande! Längdskidåkningen har varit ett bra komplement, när jag inte kunnat springa som planerat. Inför årets Varv hade jag sprungit en mil som längst och bara ett par gånger utomhus, på grusväg. Så, förhoppningarna om att kunna göra en bra tid var väldigt låga. Jag åkte dit med tankar på att jag ju kunde bryta om det skulle bli för plågsamt. Samma morgon vaknade jag dessutom halvkrasslig, med rosslig hosta och tänkte att "nu är det kört! jag kommer inte ens att kunna starta!". Dopade mej lite med Bricanyl och Ipren på morgonen innan avfärd från Lidköping (där jag och Urban gästade min käre bror och hans familj), och tänkte att jag skulle hämta ut nummerlappen och så fick jag känna efter om det skulle bli någon start.
I bilen sa min kloke bror att om det varit han så skulle han åtminstone ha startat och bara tagit det lugnt och känt efter. Sagt och gjort! Lite peppad av det och ännu mer på plats i Göteborg bland alla tusentals tävlande, där pirret och förväntningarna gjorde luften sprittande och glädjesmittande!

Jag startade i startgrupp 23 av 24...en och en halv timme efter att Viktor Kipchirchir brutit mållinjen som segrare...och en timme efter att min duktige bror tagit personbästa.
Och det gick så lätt! Första milen gick utan mer än lite aning av vadont och jag hostade lite, men kände mej stark annars, så då var det ju bara att fortsätta. Det tråkiga var att jag fick mer och mer ont i knät - löparknä har jag haft förut och jag kände genast igen pirret, som det alltid börjar med. Men det var först runt 16 km som det började göra ont på allvar. Sista kilometrarna struntade jag i vätskekontrollerna bara för att det går bäst så länge man håller igång. Om man börjar gå blir det bara värre när man ska börja springa igen...tjurskallen på och mot mål!! Jag hade lite koll på tiden och insåg efter halva loppet att jag skulle klara mitt personbästa med god marginal om jag kunde hålla samma fart, vilket jag gjorde och nöjd passerade mållinjen efter dryga två timmar. =)

Nu blir det vila från löpningen några veckor tills knät känns bra igen. Förhoppningsvis är vaderna bra tills dess också.

Nio månader

Ha ha ha, vad jag gillar de här bilderna!! Blir alltid så full i skratt när jag tittar på dem!

Världens finaste bus-Herman på bästa möjliga humör! =)

Vinterns skidåkning

Det här blev vintern då jag på allvar började åka längdskidor. Och jag gillar det verkligen! Utrustningen införskaffades ifjol, men då var det ju -30 i evigheter för att i princip över en natt bytas mot plusgrader och halv storm, så då blev det inte mycket åkt. I år har jag försökt åka minst en gång i veckan, på milspåret hemma i byn eller fina elljusspåret i stan efter jobbet. Mest gillar jag att åka här hemma i skogen, särskilt när solen lyser och snön ligger mjuk och vit runtom spåret.

Men nu har jag lagt skidorna på hyllan för den här vintern, för att ge träningstid åt löpning i stället...det är ju bara några veckor kvar till Göteborgsvarvet. Inte kommer jag att klara min måltid, för att löpningen hela vintern besvärats av en krånglande ömmande vad, men skidåkningen har åtminstone gett bra konditionsträning. Så, det får gå som det går - nog ska jag kunna ta mej runt i alla fall.
Nästa år blir det premiär på Vasaloppet! Och jag längtar till att plocka fram skidorna till hösten och håller tummarna för att snön faller tidigt och i riklig mängd!

Husets nyaste rum

Usch vad jag varit dålig på att visa de renoveringar vi hunnit med under hösten/vintern hemma. Faktiskt så har Urbans lilla krypin blivit klart, och vi sover numer båda två i våra sköna sängar och slipper alternera med att sova på madrass i vardagsrummet eller gästrummet... Nä, inte beror det på att vi går i skilsmässotankar, vi är helt enkelt inte kompatibla vad gäller sovvanor - att vara gift med en man som snarkar, gärna kollar på film eller lyssnar på radio tills han somnar och kliver upp ett par gånger under natten går inte ihop med mej som är så lättväckt att jag trots formgjutna öronproppar vaknar av minsta lilla pip från barnen, hunden, huset och som helst vill ha tyst och mörkt i sovrummet. Bara att acceptera. För sömnen är viktig och vi vill båda kunna sova så bra som möjligt.
Den nya väggen fick jag tapetsera med favoriten Eldblomma av Josef Frank! Och alla böcker fyllde precis ett bokskåp. Äntligen bort med de fula lagerhyllorna vi köpte som fattiga studenter för 15 år sedan! =)

Finkameran ligger kvar i stugan, så det får bli en mobil-bild...suddig, i motljus och dåligt fotoljus, men ni förstår nog ändå hur mycket bättre det blev! =)

Påsk i fjällen

Urban och pojkarna hade lyckan att vara i stugan hela påskveckan. Själv var jag där över påskhelgen, men åkte hem och jobbade därefter och åkte sedan tillbaka följande helg. Då hade vi även trevligt besök av familjen L. Vädret var bästa tänkbara och det blev både skidåkning och skoter och bob. Den härliga helgen varvades tyvärr med mindre trevliga händelser, såsom att båda småkillarna ramlade i trappan till loftet (tack och lov undkom de med "bara" bulor och småskråmor!) och att Gurra fick besöka sjukstugan mitt i natten för sin envisa astmahosta och att Herman hade öroninflammation...
Bilderna med barnen är från Gurken dit vi åkte skoter och där roade oss med att åka bob och mysa i en solgrotta. Lugnet på fjället var raka motsatsen till påskhelgens invasion av skotrar och människor! Skidspåren är från en topptur Urban och jag gjorde tillsammans med vännen F på Praahkoetjåkke på påskafton. =)

ETT-års-kalas

Som den allra bästa alla-hjärtans-dags-presenten kom han till världen för ett år sedan, lill-kusinen E! Sedan dess har han flyttat ifrån Stockholm med sin mamma o pappa och bor nu betydligt närmare, i Piteå. Konstigt nog ses vi nästan mer sällan nu sedan de flyttat upp och vi bara är ett par timmars bilfärd ifrån varandra. Vi säger hela tiden att vi måste försöka ses oftare och hoppas det blir så nu när de alldeles snart får nyckeln till sitt hus!! Vi ser fram emot goda middagar och trevliga utflykter med barnen och soffhäng och bastubad! =)

 

Kalaset var mysigt och trevligt med bara de tre kusinerna i barn-ålder. Herman som är i värsta ego-åldern lade beslag på kusinens bil och körde runt runt runt bordet, både före och efter go-fikat. E imponerade med att kunna blåsa ut tårt-ljuset alldeles själv och visade också att han faktiskt kan ta sig runt på egna ben, om än något vingligt. <3 Hurra för dig, lilla sötnos!

Idag blir det lunch/middag i Sikfors och därefter hem i snöstorm (?) för att skotta oss in i huset...

Mitt i veckan

Onsdagen är snart förbi och ännu ett träningspass avklarat! Känner att det äntligen börjar lossna och gå lättare. Den där svenska klassikern känns inte lika långt borta längre. En ny plan har skapats under den gångna helgen, då fina K från Gotland var här och tränade inför Vasaloppet. Vi körde tre kvalitativa pass tillsammans, varav ett med en riktig skidtränare - som vi båda lärde oss massor av! K har redan gjort 2 av de 4 loppen och peppade mej massor att komma igång med simningen. Om jag börjar nu och simmar hela våren borde den där kallsup-rädda Maria i mej släppa taget, så Vansbrosimmet flyter (!) på bra. Då blir alltså simningen den första delen och så kan jag springa hela sommaren o ta Lidingöloppet till hösten, hoppas på tidig vinter o träna skidåkning fram till Vasaloppet och sedan avsluta med cyklingen runt Vättern! Japp, det är planen! =)
Och igår var jag till naprapaten som fixade mitt sneda bäcken och tipsade om hur jag ska slippa ont i underbenet när jag springer. Toppenbra!!!

Dessutom märks det att det blir allt ljusare ute, nu är det inte alldeles kolsvart längre när jag åker till jobbet på morgonen! Så snart kan vi njuta av såna här fina vinterdagar... =)