En buse till... =)

Passar på att blogga under tiden jag ammar, dels för att det är säkraste sättet för längre ostörda tankebanor och dels för att det är vad jag gör större delen av dagarna. Brukar palla upp Herman på en kudde, ställer datorn på träkistan bredvid och får högerarmen ledig för att knappra på datorn. Herman brukar ta lång tid på sig att äta och oftast slutar det med att han somnar. Men på senaste tiden har han börjat söka ögonkontakt oftare när han äter. Jag märker plötsligt att han stillnar o när jag tittar dit ser ett par stora blå ögon rakt in i mina. Så släpper han bröstvårtan och ler det mest underbara leende, särskilt om jag börjar prata med honom. Och nog är det allt med bus i ögonen!!! =)

Mörkrädd

Helt plötsligt förra veckan, blev Gustav mörkrädd. Jag vet inte riktigt vad som utlöst det, men misstänker att det hänt nåt på dagis. Han tror det finns monster o spöken i alla mörka vrår och rum där vi inte är just då. Vågar knappt gå på toa själv när vi är i köket, även om lampan är tänd i tvättstugan. Och om jag är uppe och han o Urban är nere går han bara uppför trappan (snarare springer) om jag pratar med honom under tiden. Han frågar upprepande "Mamma, är du där uppe?" och jag svarar "Ja, jag är i sovrummet.", "Är du i sovrummet?", "Jaa.", "Är du där?", "Jaa, jag är här, kom du."...ända tills han får synlig kontakt och lättat kan andas ut.

Fortfarande är det en del fix och målning kvar i barnrummet, men i helgen byggde U sängen och den blev väldigt populär. Så, igår bäddade jag den för premiärsovning, som jag lovat G. Själv var jag inte hemma vid läggdags, men han somnade där utan problem, trots mörkrädslan! Vid midnatt hörde jag dock att han kom ner för trappan, gråtande o ropade på mamma o pappa. Jag hade just börjat amma (i gästrummet) o Urban var i köket, men på väg att gå o lägga sig. Urban fick trösta o torka tårarna ("Pappa, det hänger en tår på min kind!") och bar sedan upp honom till dubbelsängen. Lilla gullungen!

Snö-lek

I fredags åkte pojkarna o jag till mamma o R. Redan på vägen dit låg lite snö på backen här o där, och när vi vaknade på lördagen var det så mycket att det gick att göra snögubbar! Med hjälp av mormor gjorde Gurra en fin pappa- o mamma-gubbe. Men jag tror det roligaste var att göra "vägar" i snön dragandes en pulka.

Förutom en lång promenad på söndagen blev det inne-lekar för G medan jag fick fokusera på att mata Herman utan dåligt samvete för att G hamnar i andra hand. Till helgen blir det farmor o farfars tur att få besök av bus-fröet, då vi styr kosan norrut för att fira farmor. =)

Vitt, vitt, vittt...

I morse när vi steg upp var marken täckt av vinterns första snö! Ett ytterst tunt, fjunigt lager som under dagen sakta tinat bort. Minusgrader har det varit på nätterna till och från under några veckor, men dagarna har varit mestadels klara och soliga. Vintern känns fortfarande långt borta, men det var faktiskt premiäröppet i slalombacken i Tärnaby den gångna helgen!!! Med tanke på att stugan inte är färdig och på att vi har en liten Herman kommer det nog inte bli så mycket skidåkning denna vinter heller, så vi siktar på säsongen 2010/2011. =)

Förmiddagens utflykt

Det härliga höstvädret inbjöd verkligen till en promenad idag. Jag tog Herman i vagnen och gick halvvägs runt sjön. Urban o Gustav var och byggde vid byns bästa utflyktsmål "Jaktstugan", och lagom tills jag kom dit stektes plättar o korv över elden, som jag turligen bjöds på. =) Mycket gott!

Bara 5 månader kvar

Fortfarande har min träning inför Göteborgsvarvet i maj inte kommit igång, jag har inte ens börjat med de promenader jag tänkte skulle inleda formtoppningen... =/ Och vid nattens bar-benta amning såg jag nåt jag inte upptäckt tidigare; en fördjupning i benet ovanför knät, där det tidigare suttit en muskel!!! Helt klart kommer det att krävas hård träning innan 2 mils löpning känns någorlunda behagligt. Jag behöver peppning!!! (...eller doping)

Rapport från Bröst-mjölkens land

Dockan är gjord av vår kreativa granne L.

Dryga 3 veckor har gått sedan lille Herman föddes. Han har med råge passerat födelsevikten och mäter nu ca 56 cm. Som ni förstår gör jag inte mycket annat än ammar (eller mjölkar, som G sa från början =) Jag hade alldeles glömt hur mycket tid detta tar den första tiden och längtar bara tills vi får lite rutiner, så man kan planera dagen lite. Som det är nu kan jag sitta o amma 60 minuter (med några avbrott för att han somnat o måste väckas för rapning o blöjbyte), tills han är så mätt att det inte går i mer. Lägger ner honom försiktigt för att inte väcka honom och så sover han 5 minuter eller lika gärna 2 timmar...och vaknar o vill ha mat! Ingen dag liknar den andra och jag låter Herman styra ännu. Mitt enda mål med dagen är att mata honom så mycket som det går för att han ska kunna sova så länge som möjligt i sträck på natten. Har just börjar använda andningslarmet, så han sover på mage i sin egen säng. Inatt sov han 4 + 2,5 timmar, vilket jag är mycket glad för! Håller tummarna för att kommande natt blir likadan!

Måste tillägga att Herman har världens goaste storebror! Gustav är bara mysig med bäbisen och vill gärna pussa o krama o gossa med honom! Och nu när H vaknar o skriker kommer G till mej på en gång; "Du måste amma honom!!". G tycker bäbis-skriket är det värsta med lillebror (håller med honom om det!), och vill gärna att jag får tyst på det så fort som möjligt.