Ökad medvetenhet

Urban och jag har märkt på Gustav att han den senaste tiden blivit mer känslig för folks respons på vad han säger och gör. Man märker att om folk skrattar när han gör nåt kul, så upprepar han gärna det roliga, om och om igen. Han kan vara en liten teaterapa och verkligen roa oss. Samtidigt innebär denna nya mognad att när han är allvarlig och säger nåt som han tycker är viktigt, så måste han få bli tagen på allvar. Att folk då härmar honom och/eller skrattar åt honom tycker han inte om (självklart!). Jag tror det är en viktig fas i hans utveckling mot en trygg och stark person, att redan nu få känna att han blir respekterad. Visst skrattar vi fortfarande åt honom (se tex mitt förra inlägg), men man kan göra skillnad på person och sak. Alltså när han gör roliga saker kan man försöka få honom att förstå det roliga i det, och kunna skratta åt sig själv. Däremot ligger det en stor skillnad i att skratta öppet åt tex sättet han säger saker på eftersom han inte pratar rent ännu. Eller åt hans djupa koncentration inför en ny utmaning, som att med sked måtta upp kaffepulver och hälla i kaffepressen. Jag är övertygad om att han känner när man förlöjligar honom... och det skär i ett modershjärta! Samma hjärta sväller av stolthet inför varje ny sak han lär sig bemästra, och det är så härligt att se hur nöjd han själv blir över nåt han kan hjälpa till med! =) Godingen!

"ja nå ite den"

En liten kul historia från veckan; Gustav höll på att avsluta sin glass-portion, och åt den sista halvsmälta glassen med handen. Dock droppade lite av glassen ner på den bara magen och han försökte fånga dem med fingrarna. När han tyckte att det inte gick att få upp mer torkade han ut resten över magen. Han tömde det sista i sin skål, sträckte den mot glass-lådan och genast kom det (som vanligt): "meja!" (mera). "Nä, nu får du inget mera", sa hans mor, och tillade på skämt, "men du kan ju slicka av din mage, som är full med glass!". Han ställde ner sin skål på bordet, böjde nacken så långt ner mot magen han nådde och försökte nå glassen med tungan långt ut på hakan. Sen sa han; "Nää, ja nå ite den" (nä, jag når inte den!). Gissa om det var svårt att hålla sig för skratt då!!

Mysig dag på Gammlia och i Holmsund

Efter alla regniga dagar blev det till vår förvåning helt plötsligt en fin dag i söndags. Förmiddagen tillbringade vi bland djuren i den härliga miljön på Gammlia. Gustav fick mata och klappa hästarna, kolla på hönorna, geten Enok, kossa mu, grisarna och fåren. Han tyckte det var jättespännande och ville helst gå in och klappa på alla djuren ("öppna den!!"...grinden alltså). Solen sken och vi svettades i våra långbyxor (när vi åkte hemifrån var det minsann inte soligt!). Besöket avslutades med lunch på kaféet, i skuggan av en björk. Mysigt!


Därifrån åkte vi till G´s morfar. Efter lite vila och mat lekte vi på lekplatsen minst 1 timme i det härliga vädret. G imponerade på oss genom att verkligen kasta sig (!) ut i rutchkanan. Den lilla 1½-åriga tjejen som bodde på andra sidan gatan var också grymt imponerad av honom. Men när hon övertalat sin pappa att följa henne över vägen ville hon mest vara i hans famn... och G blev också blyg och kom till mitt knä. =)

Familjen är samlad igen

Som vi väntade i eftermiddag...tiden gick bara sååå sakta! Vi visste ju att godingen skulle till djurparken i Lycksele på vägen hit, men de blev dessutom fördröjda hemma av att han skulle "hjälpa till" att packa. Så det var nästan kväll innan de dök upp. Och det blev ett kärt återseende med många goa kramar. =) Nu behåller vi honom hos oss länge innan han får lånas ut igen!



Imorgon väntar en rolig överraskning för G, för hans morbror och moster o M är på väg till oss just nu. De kör ända från Lidköping/Stockholm och kör i sträck, så de bör vara här på morgonsidan. Vi sover i husvagnen, men har även hyrt en stuga för de långväga gästerna. Efter (förhoppningsvis) sovmorgon, mys och frukost kan vi gå och väcka dem med en överlycklig liten kille! Han älskar sina släktingar i allmänhet, och min syster och hennes sambo i synnerhet! De bodde ju i samma stad som oss i hela Gurras levnadstid, ända tills de flyttade i julas. Och G har tillbringat många glada timmar med dem. Jag kan lätt föreställa mig hans glädje över återseendet!

Kan tillägga att öringen smakade utmärkt! Och att vi till middag idag har ätit rökt sik...vi bara hoppas att fiskelyckan håller i sig! Men å andra sidan får vi nu besök av en riktig storfiskare (kära lillebror), så han kan nog säkra fisktillgången på vårt middagsbord i veckan, he he!

"när storfiskarn talar om..."

Semestern har äntligen börjat på riktigt! Efter att ha firat Gustav på hans 2-årsdag lämnade vi honom hos mormor och har sedan spenderat 3 dagar hemma med att packa verktyg och byggmaterial, måla 600 löpmeter ribb, jobba lite extra som hantverkare och köra upp till fjällen. Kom hit inatt och sitter nu nöjda och trötta i mysiga husvagnen, lyssnar på Sommar-reprisen och laddar för att dra upp ännu fler storfiskar imorrn bitti... Vi lade nämligen ut nät vid lunch, och vid middagstid var det dags att dra upp dem. Med "kabåten" rodde vi (läs Urban) ut för att vittja dem. Första nätet var alldeles tomt, så när som på en gammal pinne. Men redan när jag började dra in det andra kändes det att det var liv i det! Jag drog och drog och nätet var både tjorvat och trasigt...snart skymtade en ljus fiskekropp som såg enorm ut och jag fortsatte dra med pirr i magen. Upp kom en gigantisk öring som verkligen hade kämpat för att ta sig loss, som nätet såg ut. Uppspelta tog vi oss i land och som ni ser visade tumstocken på 57 cm!!! Grymt, va! Den ska bli en god lunch imorgon med kokt potatis, gräddsås och sockerärtor. Mums!


Men det bästa med imorgon är att då kommer Gustav till oss, med mormor o R!!! =)