Ökad medvetenhet

Urban och jag har märkt på Gustav att han den senaste tiden blivit mer känslig för folks respons på vad han säger och gör. Man märker att om folk skrattar när han gör nåt kul, så upprepar han gärna det roliga, om och om igen. Han kan vara en liten teaterapa och verkligen roa oss. Samtidigt innebär denna nya mognad att när han är allvarlig och säger nåt som han tycker är viktigt, så måste han få bli tagen på allvar. Att folk då härmar honom och/eller skrattar åt honom tycker han inte om (självklart!). Jag tror det är en viktig fas i hans utveckling mot en trygg och stark person, att redan nu få känna att han blir respekterad. Visst skrattar vi fortfarande åt honom (se tex mitt förra inlägg), men man kan göra skillnad på person och sak. Alltså när han gör roliga saker kan man försöka få honom att förstå det roliga i det, och kunna skratta åt sig själv. Däremot ligger det en stor skillnad i att skratta öppet åt tex sättet han säger saker på eftersom han inte pratar rent ännu. Eller åt hans djupa koncentration inför en ny utmaning, som att med sked måtta upp kaffepulver och hälla i kaffepressen. Jag är övertygad om att han känner när man förlöjligar honom... och det skär i ett modershjärta! Samma hjärta sväller av stolthet inför varje ny sak han lär sig bemästra, och det är så härligt att se hur nöjd han själv blir över nåt han kan hjälpa till med! =) Godingen!