Naturbrukets Dag

Vilken härlig utflykt det hade kunnat bli om det inte vore för ovädret som drog över Umeå idag. Vi skulle in till stan o fixa lite ärenden och även stanna till på Naturbrukets Dag på Forslunda-gymnasiet. När vi parkerat bilen och klev ur var det så varmt att man kunde gå i bara tröjan. Vi kollade in laggårn och kossorna och de ljuvliga kalvarna. Gustav höll handen för näsan och tyckte att det luktade dåligt, hihi. Men han glömde ganska snart bort det när han fick se djuren. Därefter blev det tramp-traktor i en stor lada. Han fick själv välja sin traktor och det blev förstås en med släp! Han tog sig runt "hinder-banan" och fick traktor-körkort. Nöjda gick vi mot svinstallet, och då började det droppa så smått. Vi parkerade vagnen vid ingången och knöt fast Elvis och gick in...men då började det verkligen ösa ner. Det smattrade högt mot taket och jag gick ut igen för att ta in barnvagnen. Elvis hade vält vagnen och såg sååå olycklig ut, som om "men, inte har ni väl tänkt lämna mej ute i det här vädret!!!?". Jag drog in honom o vagnen och blev alldeles våt på 10 sekunder! Snart kom även hagel som samlades i drivor nedanför taket och vattnet riktigt forsade ut över hängrännorna. Vi passade på att hälsa på grisarna och höll oss därinne tills det värsta regnet/haglet gett med sig. Sedan regnade det bara som "vanligt", och vi utan regnkläder stannade inte kvar så länge till. Synd, för det var så välordnat och så många aktiviteter för barn, såsom ponnyridning, hölassåkning, rått-race, tipsrunda, plus alla djur som fanns att se på. Dessutom har de ju så fina grönsaker och odlingar. Jag köpte två kilo broccoli och hade gärna gått runt mer kring trädgårdslanden, men då hade det krävts stövlar.
Till nästa år måste vi göra ett nytt försök, för det fanns verkligen potential till att bli en super-utflykt!

Stolt som en...höna!!

Hur stolt blir man inte när någon säger snälla saker om ens barn! Det är inte alls som när någon berömmer en själv, för då känner man genast av Jante och tänker att "äsch, det var väl inget särskilt". Men när någon säger nåt snällt om Gustav suger jag åt mej som en svamp...slurp, bara! Jag sparar alla snälla ord i ett särskilt fack i mitt huvud och kan plocka fram orden att suga på och gotta mej åt, närhelst jag vill, och tänka att "jag har då världens finaste unge!". Och jag tror att min egen självkänsla förstärkts sedan jag blev mamma. Kanske några av de fina orden smitit ur sitt fack och "smittat" omgivningen.


Den allra bästa stunden på dagen är när jag hämtar godingen på dagis! Dels möts jag av en glad kille som skriker "Mammaaa! Heeejj!!" och kastar sig runt min hals. Och dels öser personalen beröm över oss, angående hur duktig han blivit på att prata (citat: "har ni muterat honom i sommar, eller?"), eller hur bra han fungerar med de andra barnen, eller hur han slukar all mat och mellanmål utan protester, eller hur bra han blivit på att underhålla sig själv ute på cykel eller grävandes i sandlådan, osv. Det är nästan så man undrar om det är nåt lurt...men man blir sååå himla glad!! =)

Förresten gick presentationen riktigt bra idag, och min käre make köpte Häagen-Dazs-glass till mig - den allra bästa med chocolate chip i!!! (Ingen löpning på bandet ikväll, med andra ord, he he. Men faktiskt sprang jag igår efter pepp (hrm) från min bror, fastän jag inte tänkt det.)

Redovisning närmar sig...

Huja! Den gamla nervositeten jag kunde känna i skolan när det var dags att redovisa nåt inför klassen smyger sig på... Jag ska nämligen instruera sjuksköterskor, uroterapeuter och läkare inför en forskningsstudie på jobbet, på torsdag. Totalt är det inför 20 , för mig, totalt okända människor, som jag sedan ska jobba med under studietiden (fram till jul). Därför vill man ju göra ett gott intryck. Men jag är orolig att jag ska bli så nervös att jag tappar tråden och bara förvirrar alla... Om det ändå vore fredag nu!!!

Att med en bild fånga hela sommaren

När vi avslutade vårterminen på dagis fick vi en sommaruppgift: att ta med en bild till dagis-starten, som skulle symbolisera något som betytt mycket för Gustav i sommar. Nu sitter jag och tittar på sommarens bilder, både egna och några som våra släktingar tagit...och det är inte lätt att välja! Gustav har verkligen haft en underbar sommar, med många roliga stunder. Han har exempelvis varit själv (utan sina föräldrar, alltså) några dagar hos både mormor och farmor & farfar, där han utan konkurrens från kusiner (eftersom han faktiskt inte har några ännu) fått all uppmärksamhet och blivit lite lagom bortskämd med glass och leksaker. Han har fått uppleva sitt första djurparksbesök, lekt vattenkrig, åkt båt och sett på när fisk dras upp i nät, åkt fyrhjuling, fått en massa myggbett och lärt sig att man kan gnugga på dem med groblad för att det ska sluta klia. Men framför allt har han fått tid med de viktigaste personerna i hans liv; alla ni nära släktingar! Jag är helt övertygad om att DET är vad som betytt mest för honom i sommar. Men hur visar man det i en enda bild?!



Här på bloggen får hans fina sommar representeras av en bild, tagen av min syster i Laxnäs, där G och M letar sten att kasta i vattenbrynet. Och jag passar på att tacka er som gjort Gustavs sommar till vad den blev! =)

Varför ska det vara så svårt???

Det känns så orättvist och tråkigt att vi har så svårt att bli med barn... Denna gång hann jag nästan in i 13e veckan, och hade börjat känna mig så smått säker att det skulle funka. Vi hade pratat om "bäbisen" en del med Gustav och skrattat åt att han inte ville ha en lillasyster eller lillebror - bara en bäbis. Och han var så go med min svägerska, som ska ha barn i september och vars stora fina mage vi fick se för några veckor sedan...G klappade och strök fint och lyssnade med örat mot och var mycket intresserad. Det skulle vara så lägligt för honom att få ett syskon nu, så det inte hinner bli så många år emellan. Men det är bara till att fortsätta försöka. Än är det tid innan vi är för gamla.

Måste bara berätta om vår underbare son, som verkligen är en tröst i eländet; igår fick jag såna värkar när jag satt på toan så jag inte tog mej därifrån. Som tur var hade jag telefonen i fickan och ringde till Urban, som skyndade sig hem. Men medan jag väntade på honom hade jag (förstås) sällskap på toan av min lille kille som klappade mej på håret och strök mej på kinden och var så go! Hela sommaren har jag gnuggat hans myggbett med groblad, och nu tror han att de funkar mot allt som gör ont. Därför tyckte han att jag skulle plocka groblad igår, "mamma! boblad, mamma, mamma, boblad, boblad", upprepade han. Sedan kom han med en pappersremsa och "klistrade" på mitt ben; "påstej" (plåster). Därefter var hans medicinska kunnande mot smärta uttömt och han duschade mej (totalt oväntat och plötsligt!) med den solkräm med spraymunstycke, som råkade stå framme på handfatet... Ett varmt hjärta, och en stor portion bus, visst finns det potential till att bli en riktig "Emil"!

Sista lediga veckan börjar imorrn...

...fast Urban har förstås börjat om att jobba redan, så jag ska inte klaga. =) Jag ska plocka blåbär och hallon, om de ännu hunnit mogna, mysa med Gustav och hälsa på folk.

Vi har varit i Piteå över helgen och hämtat hem sonen, som varit med farmor o farfar hela veckan. Han har haft såå kul och de hade riktigt tur med vädret, så det har varit mycket vattenlekar ute med vatten-pistoler och bad! Han har inte alls velat prata med oss i telefonen, tråkigt, men skönt att veta att han är trygg och glad även när han sover borta. Det var samma sak hos mormor tidigare i sommar. =)

Under tiden har vi jobbat med det som ska bli Urbans kontor hemma. Hunnit isolera ytterväggarna, bytt fönster och reglat upp för att höja innerväggarna. Men det som tog en hel dag var att röja ut allt bråte som fanns på vinden sedan innan vi flyttade in. Hela vinden är tilläggsisolerad med lös-ull, så det var lagom kul att klättra upp och ner på stegen och dra ner en massa gammal papp, tidningar som använts som isolering - daterade 50-tal, gamla trasiga fönster och diverse annat skräp. Vi sparade kvar en hög gamla fina tidningar, lite butiksskyltar, två par skridskorskenor, som får ligga kvar på vinden att hittas av kommande generationer. Ändå fylldes en hel släpvagn med skrot...skönt att bli av med!! Återkommer med bilder, när det är nåt att fota i kontoret.