Stolt som en...höna!!

Hur stolt blir man inte när någon säger snälla saker om ens barn! Det är inte alls som när någon berömmer en själv, för då känner man genast av Jante och tänker att "äsch, det var väl inget särskilt". Men när någon säger nåt snällt om Gustav suger jag åt mej som en svamp...slurp, bara! Jag sparar alla snälla ord i ett särskilt fack i mitt huvud och kan plocka fram orden att suga på och gotta mej åt, närhelst jag vill, och tänka att "jag har då världens finaste unge!". Och jag tror att min egen självkänsla förstärkts sedan jag blev mamma. Kanske några av de fina orden smitit ur sitt fack och "smittat" omgivningen.


Den allra bästa stunden på dagen är när jag hämtar godingen på dagis! Dels möts jag av en glad kille som skriker "Mammaaa! Heeejj!!" och kastar sig runt min hals. Och dels öser personalen beröm över oss, angående hur duktig han blivit på att prata (citat: "har ni muterat honom i sommar, eller?"), eller hur bra han fungerar med de andra barnen, eller hur han slukar all mat och mellanmål utan protester, eller hur bra han blivit på att underhålla sig själv ute på cykel eller grävandes i sandlådan, osv. Det är nästan så man undrar om det är nåt lurt...men man blir sååå himla glad!! =)

Förresten gick presentationen riktigt bra idag, och min käre make köpte Häagen-Dazs-glass till mig - den allra bästa med chocolate chip i!!! (Ingen löpning på bandet ikväll, med andra ord, he he. Men faktiskt sprang jag igår efter pepp (hrm) från min bror, fastän jag inte tänkt det.)