God fortsättning

Vaknat upp i stugan, till tystnad (så tyst det nu kan bli med våra kära barn...) och kompakt mörker utanför och vetskapen om att där är snö! Snö så djup att vi fick pulsa med den upp till ljumskarna igår kväll när vi kom hit. Det gillas! Särskilt efter ett julfirande vid Vänern där det inte fanns en gnutta snö. Men trots detta och många långa timmar i bilen var julen alldeles underbar! Det blev verkligen barnens högtid, med massor av kusin-bus, roliga lekparker och inte minst god mat. Värdfolket imponerade stort på oss med alla hemlagade delikatesser och godsaker! Mums! =)

Tomten hittade fram till oss, och pratade konstigt nog ganska likt morbror - enligt Gurra. =)

De fina julklapparna blev mycket uppskattade. Och vi hade emellanåt både tigrar och Spiderman springande i huset.

Med plus-kilon (!) på hela familjen drog vi norrut igen och passerade Dalarna för att träffa kusiner, mostrar och kusinbarn. Trevligt!
Väl hemma blev det en natt i våra egna sköna sängar innan vi igår alltså kom upp till den efterlängtade stugan. Här ska det nya året firas in tillsammans med vänner och med tanke på snöläget kan det bli lite skidåkning med!!! Passar på att önska Gott Nytt År till er alla fina! =)

Ge bort en god gärning i jul

UNICEF/Georgina Cranston

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten (och pingar den via twingly) blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Unicef har också en gåvoshop där man kan köpa livsviktiga gåvor, i alla prisnivåer. Själv har jag köpt vätskeersättning. =)

PS. Och ni har väl önskat en låt från musikhjälpen till någon ni tycker riktigt mycket om!?

Varmkorvsboogie o andra julsånger...

I år tog det länge innan julstämningen infann sig, mest för att det under första delen av december bara regnade och blåste och var mörkt. Julpyntandet här hemma gick på sparlåga...det tillkom nåt lite då och då. En vit pappersstjärna i köksfönstret en dag...elljusstaken en annan...men mest för att försöka dra fram den där efterlängtade julkänslan.
Men så kom ju SNÖN förra veckan! Först bara någon centimeter och sedan värsta dumpet i helgen! Vilken skillnad...julkänslan gick från 0 till 100% över natten! Julgranen åkte fram och allt resterande pynt och det blev pepparkaksbak och levande ljus till både frukost, lunch och middag, och Spotify har sedan dess gått varm med bästa Sarah Dawn Finers "Winterland", Malena Ernmans "Santa Lucia" och till och med lite Carola (funkar bara när kära maken är borta). Mys! Äntligen! G sjunger på de luciasånger han lärt sig på förskolan och Herman på "varmkorvsboogie" (vangkåboggi). =)
Tyvärr kom jag mej inte för att fota det utlovade pyntet (sorry Anna..) för dagsljuset räckte inte länge nog...däremot fotade Gustav med min iPhone efter att vi tänt granen - inte helt lätt att hålla stilla nog länge för att få skärpa i bilden...

Men stjärnan i granen lyckades han bra med. =)

Sen var det ju det där som hände med pepparkakshuset... Jag bakade delarna en kväll förra veckan och tänkte vi skulle pynta det och sätta ihop det under helgen. Sagt och gjort, fredagskvällen blev perfekt för att pimpa husets väggar med kristyr och nonstop, strössel o silverkulor.

Det blev läggdags för grabbarna och jag lovade G att sätta ihop huset när de somnat, så vi skulle kunna göra det färdigt på lördagen.
Men på lördagsmorgonen vaknade vi upp till 30 cm kramsnö och halvmetershöga plogkarmar på infarterna (nackdelen med att ha garage o hus på varsin sida om vägen!), så det var bara till att bege sig ut o skotta. Och det tog ju sin lilla tid...typ tills det hade börjat skymma. G's kompis kom och de lekte så bra...tills jag fick en känsla av att det var ett bus på gång i huset...smygande steg nerför trappan...snabba steg uppför och fniss på rummet. Jag tänkte att jag skulle kolla till pepparkakshuset där jag lämnat det på vedspisen... jomensåatt...det var ju som halvt uppätet...!! Inte så kul just då, särskilt inte för G o hans kompis, som blev utskällda och kompisen hemskickad...men så här i efterhand lite smått bus-roligt ändå... När jag lugnat mej kunde jag ju inte låta bli att dokumentera förstörelsen...

Hoppas ni haft en riktigt trevlig advent! Nu ska jag ut i garaget o hjälpa maken hänga upp en dovhjort han kom hem med från sin jaktresa!

Vinterkänning

Hur tråkigt är det inte att julen närmar sig med stormsteg och ännu är det bara blött och mörkt och inte en endaste gnutta snö!? November brukar kännas som den mörkaste och tyngsta månaden på året, och i år var inget undantag... Trots det kompakta mörkret får jag ändå säga så här i efterhand att det gått fort - mest troligt för att jag började på mitt nya jobb just den 1a november och dagarna har gått i 190, minst! Swisch!! =)
Och nu är det bara drygt två veckor innan vi styr kosan söderut för julfirande i Lidköping, hos stora lill-kusinen C! Hela min del av familjen åker dit, för att sörlänningarna ska slippa att alltid släpa sig de hundra milen till oss. Blir kanon! Om det blir en grön jul där kan kvitta. Men här hemma får det baske mej börja dumpa nu!! Jag vill ju åka skidor! Och pulka! Och bygga snögubbar med barnen!
Desto trevligare var det i stugan förra helgen, för där var det vinter på riktigt, med snöstorm o allt!

Käre maken o jag åkte dit själva för att tok-bygga på bastun. Om ni inte redan vet det så blir det en fristående liten stuga med vedeldat bastuaggregat, med relax och förråd under samma tak. Med fönster ner mot sjön och Laxfjället. Bygget drog igång i somras och har gått lite haltande sedan dess. Men efter helgen har den även ett isolerat och klart trägolv. Vi isolerar med ekofiber, för att fukten ska kunna vandra genom väggarna och inte fastna i nåt plastskikt. Känns ekologiskt o bra! 

Nästa steg blir innertak och sedan innerväggar...sakta men säkert kommer vi närmare en färdig bastu!

För er som ännu inte...

...upptäckt washi-tejpen; var med i en rolig tävling och ta chansen att vinna hela 8 rullar!! Det har jag gjort. =)

Tävla här

=)

Min kökshylla

Tavellisterna på murstocken fylls av diverse kokböcker, barnens foton och teckningar, och byts lite då och då. I början av året köpte jag Karin A's vackra trädkalender och en titt på nästa års upplaga gör mig sannerligen sugen på en favorit i repris! Kalendern har en given plats och samsas med min lilla porslinsängel som jag loppis-fyndat. Boken "Fest på gång" består av recept och vackra bilder från hotell och gästgiverier längs den svenska fjällkedjan. Faktiskt är det så att vi köpte den lite för att Gutten, en hund vi ägde var med på en bild (tagen av Lars Thulin) från Riksgränsen. Men även för att det finns recept från Riksgränsens fjällhotell och från området däromkring - känns lite som "våra" trakter efter att ha bott där i 7 år på 90-talet (oj så gammal jag blev helt plötsligt!). Boken innehåller även historier från rallartiden, med gamla foton, väldigt intressant.
På hyllan ovanför står fotografier på finaste pojkarna Gustav & Herman, bredvid inramade vykort från Kitchenbloom med favoritbloggen med samma namn.
Hjärtan på tråd i en kruka från Västergården som påminner om kära svägerskan i södern bredvid gamla geneverflaskor och ett keramikkrus från Gotland - ett semesterminne från en underbar seglingsresa/smekmånad. Skåpet köptes på Blocket utan att vi då visste att det är ett gammalt IKEA-skåp (!).
Snart ska hyllorna julifieras med ett pyssel jag håller på med... =)

Häromdagens morgon

Vilken vacker utsikt jag hade från mitt köksfönster en morgon i början av veckan. Jag fick lov att gå ut och frysa lite för att föreviga de vackra frostiga fröställningarna och de dimmiga ängarna.

Testade att redigera bilderna i gratisprogrammen fotoflexer.com ( den första bilden) och befunky.com (den andra och tredje bilden). Tyckte nog att den senare passade mej lite bättre, fast där fanns inte lika fina typsnitt att använda. 

Mammas kille...

Herman har kommit in i en ny "period" och nu är det bara mamma som gäller för honom. Ofta tycker jag det är riktigt mysigt, särskilt när han gärna vill sitta i knät och lindar sina mjuka armar om min hals som en liten apunge. Värre är våra morgon-lämningar på förskolan, då han bara vägrar släppa mej. Så länge som det går håller han fast i min hand eller kräver att få komma upp i famnen...lite jobbigt. Och hela den här veckan har jag fått lämna honom i armarna på personalen, gråtande. Puh...tungt för mamma-hjärtat! Jag är ju så ovan vid sådana lämningar. Mina killar brukar alltid springa in glatt och börja leka direkt med kompisarna. Och de brukar knappt ha tid att ge en hejdå-kram. Hoppas på att vi snart är tillbaka i gamla gängor...(och kan ladda inför 3-årstrotsen...!!!).

"Tog den!"

Igår ville Herman inte alls ha välling innan läggdags. Nej, kvällsmacka skulle det vara. Som storebror... Urban fixade vid diskbänken, med mjuka o hårda smörgåsar och västerbottensost som pålägg, medan pojkarna ivriga stod bredvid och väntade. Gustav fick sina mackor o sprang till bordet och Herman kunde knappt bärga sig tills han skulle få sin; "Pappa! Ha den! Pappa!". Men när han fått mackan i sin hand och vände sig mot bordet var det en (lika ivrig) engelsk setter där med sitt gap, just i rätt höjd...och han kunde förstås inte motstå en sån munsbit och tog halva mackan i munnen. Urban hann precis se vad som höll på att hända och ropade "NEJ!" till hunden, som (helt otroligt!) släppte mackan och backade! Men Herman blev lika förtvivlad som om hunden skulle ha tagit den och tårarna sprutade; "Han tooog deeen!!". Förstå besvikelsen hos en liten två-åring! Att bli av med den hett efterlängtade mackan!
Sen att han inte alls blev av med den gjorde liksom ingenting... Både mamman o pappan fick trösta innan han lugnade sig och kunde äta upp sin macka.

Och imorse när nattblöjan togs av konstaterade jag högt att "här var det inte mycket kiss...just ja, du fick ju en kvällsmacka i stället för välling!". Sonens ögon spärrades upp och med darr på underläppen sa han; "Ejjish tog den!". Sötnosen!! =)

Jag kan dock tycka att Elvis förtjänar den där mackan, efter allt han fått stå ut med från pojkarnas sida. Vi har världens snällaste hund och det är tur det, när vi inte hinner med att se allt som barnen hittar på.
Bilden är från när Herman var drygt 7 månader.

Skoljoggen

En stor fördel med att vara arbetslös och bo 100 meter från förskolan är att man sådana här fina dagar kan gå ut och heja på alla duktiga barn som sprungit skoljoggen! Hela skolan var med och barnen fick springa hur många varv de ville och för varje varvning fick de ett nytt band knutet om handleden. För somliga var banden den stora moroten att orka ett varv till...för andra var det russinen som lockade halvvägs runt. =)

Även ett par av de minsta barnen (2-åringarna) sprang mer än ett varv. Så duktiga!!!

Sista trädgårdsblomman

Igår var det äntligen soligt och torrt väder och jag kunde kratta gården! Fyllde 10 sopsäckar med eklöv som jag fick hjälp av maken att forsla bort på kvällen. Bar in en hel del leksaker och sommargrejor för vinterförvaring i källaren. Planterade ett 60-tal krokuslökar. Njöt av solen och av hur fint det blev av trädgårdsstädningen. 

Sedan skördades det sista av persiljan och då passade jag på och knipsade av de finaste kvarvarande penséerna - sommarens sista blommor. De får pryda vårt köksbord i veckan. =)

Lunch-date

Gurra & jag fick en trevlig lunch på stan idag, efter det att han besökt tandläkaren. Någorlunda villigt öppnade han munnen och lät tandläkaren både räkna tänder och pilla på dem med en sån där "stick-och-krafs-pinne". Vi fick lite bakläxa på borstningen längst bak, men där var inga hål åtminstone. Den nitiska tandläkaren tog för säkerhets skull även foton på tänderna, fastän de inte brukar göra det på 5-åringar. Nå, frid o fröjd och allt såg fint ut. Gustav tyckte det var så där lagom skoj och gillade stolen bäst som han hissades upp och ner i.

När tandläkarbesöket var avklarat blev det lunch på stan och mamman lyckades avstyra hamburgaren och det blev i stället sushi! Osäker på om det skulle falla lille herrn i smaken beställdes en barn-variant, med bara risbollar och en extra boll med lax (att testa med)... Men först misosoppa. Med purjolök och en bit tofu ("den stora feta osten", som G kallade den och trodde det var feta-ost) i. Han slurpade (extremt) högljutt i sig soppan, så till den grad att hela restaurangen vände sig om mot oss. Och sen kom sushin...och det blev verkligen uppskattat! "Mamma, vi kan äta det här varje dag!" Han försökte sig till och med på att äta med pinnar...men de vanliga blev lite väl svåra att hantera, så efter några försök lät han mej hämta nybörjarpinnar som satt ihop i ena änden och fungerade som en pincett, modell större. Inte fick jag ha mina goda bitar ifred heller. Han smakade med stor aptit mina maki och sa att "nästa gång vill jag äta samma som dej, mamma!". Kul! Det känns som att det kan bli mycket lättare att övertyga resten av familjen att skippa hamburgarna nästa gång det blir middag på stan! =)

Hermans kalas

Några bilder från förra helgens kalas. =)

Hermans glädje på bilden kom sig av den dansande/spelande/tuggande dinosaurien...som faktiskt fortfarande är "alive and kicking" (!).

Mina duktiga kock-kompisar!

Igår var grabbarna så hjälpsamma i köket och vi hade en riktigt mysig stund. Att det resulterade i endast ett par matskedar rivna morötter i en skål till middagen gjorde ingenting. Hungriga efter dagens aktiviteter knaprade vi i oss varsin morot där vid diskbänken. Mums!
Morötterna är ju som godast nu i skördetider och jag måste försöka få tag på fler som dessa...söta och välsmakande närodlade godingar. =)

Två år idag!

Familjens lill-kille Herman fyller två år idag! Vår fina, mysiga, arga gladskit! Helt otroligt hur fort han blir stor och jag kan inte stoppa tiden hur mycket jag än vill. Just nu tar han stora kliv i sin utveckling och igår kväll när han skulle bada tog han själv av både byxor och sockar, mycket nöjd. Han avgudar sin storebror och härmar honom friskt i allt vad han gör och säger. Helst leker han med bilar/traktorer/fyrhjulingar eller "farliga" djur som dinosaurier/tigrar/monster (samma som Gustav leker). Vi har inte börjat med potträning ännu men han har testat kissa på toaletten. Han älskar mat i de flesta former och säger vid varje måltid "me-mee" (mer, tack!). Han har väldigt mycket att säga och vi förstår alltmer VAD han vill säga. 

Litet Herman-lexikon:

äfi - färdig

mlamla - ramla

kläklä - Lightyear (Buzz)

öfti - törstig

niin - kanin

Ooäl - Joel

Ufta - Gustav

Ika - Ulrica

äjjing - välling

u-uling - 4-hjuling

ubbe - jordgubbe

kacka - traktor

Äjvisch - Elvis

Varje dag tillkommer nya ord och i helgen har besöket från Piteå gjort att han säger både "Maja" och "Mihä". Fast lill-kusinen får heta "Maja" han med... =)

Herman firas på hemmaplan av hela familjen (förutom de där sörlänningarna...vi saknar er!) med paket, hembakt fika och saft! Hurra, hurra, hurra!!!

Ugglor

Jag har dille på ugglor just nu. Tycker de är så fina och är glad att det är fler som har dille, för det vimlar av fina pyssel-, bak- och inredningstips med ugglor som tema. Som de kakor Gurra o jag bakade häromdagen. Eller som dessa muffins som skulle passa på ett kommande 2-årskalas...

Eller dessa ursöta påsar att fylla med vad som helst:

Från samma ställe finns även dessa utskrivbara bilder att vika runt en chokladbit och ge bort till någon man tycker om:

Har lite pysselplaner på att göra ett uggle-flagg-spel att hänga i taket på pojkarnas rum. Där är just nu alldeles vitt och tomt. Ugglor skulle passa fint som snus! =)

Snipp, snapp, snut...

...så var sagan slut. Mina år på företaget E är över. Jobbade sista dagen för knappt två veckor sedan.
Jag hade ingen aning om att det innebär ett sådant pappersarbete att vara arbetslös... Har beställt intyg från arbetsgivare, försäkringskassan och ansökningshandlingar från a-kassan och facket...sedan ska det kompletteras (och hoppas på att jag inte missat nåt annat!) och besökas arbetsförmedling och fyllas i nya ansökningar till facket. Puhh! Allt för att bevisa att jag har rätt till ersättning från a-kassan. Men imorgon skickar jag de sista (?) papperna och sen ska det sökas jobb på allvar! =) Lite pirrigt...och spännande...

Jo, det blev till sist så att vår största uppdragsgivare lade ner hela vårt projekt, som vi samarbetat med i mer än 10 år! De äger alla patent och alla resultat av forskningen, så man kan säga att läget är hyfsat låst...och alla på mitt jobb blev uppsagda. Känns tråkigt med avseende på att jag hela tiden trott på att vår forskning skulle leda till någon slags produkt ute i butik. Stolt skulle jag säga "Den DÄR har jag varit med om att forska fram! Hjälper mot urinvägsinfektioner, bakteriell vaginos och candida!". Men, så bidde det inte. Frågan är ifall "det stora företaget" snart släpper en liknande produkt i samarbete med någon av våra konkurrenter...! Med VÅRA bakterier!?? Kommer jag i så fall att rekommendera den till bekanta? Återstår att se... =/

Ho hoo!

Det bakades ugglekakor i huset igår, av Gustav o mamman. Många och söta (i dubbelbemärkelse) blev det.

Receptet och idén kommer härifrån. Där pågår förresten en rolig tävling just nu! ;)

Grötö seglarläger

Sommarens mest givande resa var den till Grötö utanför Göteborg, dit jag åkte som ledsagare åt en cp-skadad kvinna jag känner lite sedan innan, på seglarläger. Min uppgift som ledsagare var att fungera som hennes förlängda armar och ben, närhelst hon behövde hjälp...som att hämta mat och fördela i tuggstorlek, hjälpa henne i och ur båten och sånt. Det mesta klarar hon själv, men det är inte alltid lätt när ens ben och armar inte räcker till för att göra det man vill. Hon kan gå korta sträckor utan, men går för det mesta med rullator som stöd. På Grötö fick hon låna en el-moppe fram och tillbaka till bryggan från stugan. Jag följde  henne dit med förhoppningen att vi åtminstone skulle hålla sams och att det skulle bli en trevlig vecka och att jag skulle lära mej lite mer om segling (har seglat till Gotland från Stockholms skärgård ett par gånger för hundra år sedan...men bara som kuttersmycke/ballast/trevligt sällskap, stundtals mindre trevlig - hängandes grön över relingen...). Men hela vistelsen blev så mycket mer än så. Det blev en riktig ögonöppnare för mej.

Sanningen är den att jag inte har särskilt mycket erfarenhet av handikappade. Ingen alls faktiskt. Då menar jag såna handikapp som att man saknar ben eller har ben men inte kan gå eller inte har armar eller har armar men inte kan använda dem. Och här fick jag träffa alla på en gång! Och också lära känna dem! Jag säger bara - vilka otroliga människor!!! Där var han som var neuropsedyn-skadad - flerfaldig världsmästare i slalom! Där var "Henkepedia" som gått samma utbildning som mej och som verkligen gjorde skäl för sitt smeknamn - som höll ett så fint tal sista kvällen att tårar trillade på våra kinder. Där var han som inte hade koll på varken tid eller rum och som höll på att trilla i sjön flera gånger när han helt plötsligt klev rakt mot bryggkanten - som målade fantastiska tavlor. Där var "Tarzan" som pratade med den goaste göteborgskan jag nånsin hört. Där var han som kraschat med sin motorcykel för 40 år sedan, namne med den store svenske seglaren och formgivaren PP - som flörtade hejvilt med mej =)  Och han som helt saknade armar, med ett ben kortare än det andra - som seglar sin egen 30-fots-båt och som var en av instruktörerna på lägret! Jag. är. så. imponerad.

Det bästa med hela vistelsen, förutom alla trevliga samtal, den underbart roliga seglingen och den goda maten, var stämningen bland deltagarna. Så mycket värme, omtanke och kärlek som flödade under den veckan tar flera månader att skrapa ihop här hemma (och då lever jag ändå i en familj som jag älskar och som älskar mej tillbaka)! Det var så villkorslöst. Alla var bara sig själva, och var så omtyckta precis så. Inget skitsnack bakom ryggen eller falskhet. Bara glädje och gemenskap. Och jag hade inte behövt oroa mej för ifall vi skulle hålla sams - det funkade långt över förväntan och vi fick många trevliga stunder bara vi två. Jag är så tacksam att jag fick följa med på den resan och håller tummarna för att det blir nästa år igen. Tyvärr är det kommunen som beviljar (eller ej) ledsagare till lägret...och hela konferenscentrat på Grötö står under nedläggningshot, så ingen vet hur det blir.

Men tills jag vet försöker jag hålla kvar den där känslan av Grötö-värme och sprida den omkring mej här hemma, genom att till exempel vara bättre på att tala om för personer jag gillar att de är viktiga för mej. Och jag önskar att om ni inte redan "lever i ett Grötö", att ni alla får uppleva det någon gång!!! =)

Sommaren är kort...

Oj, vilket långt uppehåll det råkade bli här på bloggen... Det har ju hänt massor sedan dess, både tummen upp och tummen ner. Vart ska jag börja...?
För att plocka upp tråden från sista inlägget, så tappade godingen sin första tand till sist, men inte förrän han var tillbaka på förskolan och bara plockade lös den en dag. Tandfen kom och lyckan var stor när vattenglaset med tanden vittjades på några kronor. Därefter har han tappat ytterligare en, och en tredje är lös - alla i rad i underkäken. Kan tänka mej hur fin den gluggen kommer bli! =) Men de nya växer stadigt, sneda o vinda, precis som mina var! Fortsätter det så blir det räls både uppe o nere om några år! (Huja, lägg till stora rosa glasögon, tonårsfinnar och 80-tals-spretlugg till det, så kan ni föreställa er hur jag såg ut under de tidiga tonåren...!)
Annars har sommaren varit härlig för grabbarna med glass i stora lass, sol o bad och trevliga utflykter.
Bilden nedan är från Jamtli i Östersund, där Herman blev kompis med kaninerna och matade dem med gräs. Han hade lätt kunnat ta med dem alla hem, så förtjust som han var i dem!

Vi besökte även Byhuset (där vår fina vän K sommarjobbade) och åt en härlig lunch, med nybakt surdegsbröd och goda röror på. Mums! Att huset ligger naturskönt vid Frösön, med stor utställningslokal i en gammal lada och med en butikslokal på övervåningen där de säljer fina grejor gör det till ett favoritställe där i krokarna! Detta fina betonghus stod på en hylla vid entrén. Fint och enkelt!

Vi har förstås även varit i stugan (som jag skrev i förra inlägget), även om det inte blev så länge som vi velat. Men duktige maken var där en vecka extra och snickrade på bastun med hjälp av grabbarna och svärfar (bild kommer en annan gång).
Själv var jag den veckan på Grötö i Göteborgs skärgård på seglarläger... Mer om det ska jag berätta en annan gång, för nu måste jag avsluta...tydligen är fakturor o sånt viktigare än mitt bloggande! Hrmf!

Kram på er alla fina! =)

Min tand är lös, den är jättelös...

Gustav upptäckte idag att han håller på och tappa en tand. Hans första. Så nu går han och vickar på den hela tiden och vill att tandfen ska komma fort! =)

Idag var det helt ok att fota honom, men bara på den vickande tanden. "För att visa mormor!"

Vi är i vattkoppshelvetet!

Har försökt vid flera tillfällen när bekantas barn haft vattkoppor, att smitta Herman. Det lyckades vid tredje försöket och såg till en början ut att bli en lindrig variant, samma som hans storebror för ett par år sedan. Men tji vad vi bedrog oss...redan andra natten vaknade Herman varje timme helt otröstlig och ville inte sova i sin egen säng, för alla kliande koppor! De blev bara fler och fler och gråten ville aldrig ta slut...kändes det som. Nu blev det bara två vaknätter, men med all gråt och gnäll på dagarna kändes det som en seger när han sov hela den tredje natten och vi kände att det vänt! Kopporna torkade snabbt in och håller fortfarande på och läker, fast han har svårt att låta bli att klösa på skorporna. Och där trodde vi att vi tagit oss igenom denna barnsjukdom för den här familjen...

Gissa om maken och jag blev förvånade när vi kom till stugan i måndags natt och upptäckte att Gustav var alldeles prickig!! Är det möjligt att få vattkoppor två gånger? Eller var det nåt annat den där förra gången, som var väldigt likt?? Till råga på allt kom vi från Östersund, där vi hälsat på vänner under tre dagar och tre nätter och hade sträckkört därifrån, via Umeå för att hämta mer byggmaterial...trötta. Mycket trötta. Och Gustav fick förstås den värre varianten han också, med vaknätter OCH växtvärk i benen sedan dess...vi har proppat i honom alvedon mot värken och mot febern, trots att han "VILL INTE HAAAAA PILLER!!!", för att få någorlunda nätter och dagar. Och nu VILL VI INTE HA MER VATTKOPPOR I FAMILJEN!!! Har ingen bild att visa för Gurra vägrar bli fotad...ska försöka imorrn igen och hoppas han kommer vara på bättre humör.

Fiskelycka

Vid vårt besök i Gummark fick Gustav meta abborre med R. Han var riktigt tursam och drog upp flera stycken!!! Så roligt för honom! Dessutom var han en hejare på att gräva efter mask.

"Mmmm...ott!"

Hörde Herman säga "Mmmm..." innan jag såg vad han åt på... Sittande på huk på plastmattan skopade han, med hjälp av måttet i burken, i sig vällingpulver som han vält ut i en stor hög framför sig! "Mamma, mmmm...ott! Mmm!"

Okej. Jag hajar. Dags att duka fram frukosten!

Önskar jag haft kameran nära, för det hade blivit en rolig bild på en mycket nöjd kille, som fixar käk själv när han är hungrig. =) I stället blir det en glassbild från i veckan.

Blå blå vindar & vatten

Äntligen har hela familjen semester!!! Urbans ledighet började i fredags och snabbt som ögat satt vi på en färja till Holmön för en övernattning hos fam Furberg. Vädret var bästa tänkbara och det kändes som om vi var utomlands, med tanke på hur otroligt varmt det var. Underbart! Vi solade och badade och åt gott och svettades. Och vilken liten pärla Holmön är! Så stillsamt och lugnt och vackert! Man badar i samma vik som hamnen, fast på andra sidan, där det är finfin sand och långgrunt - perfekt för små barn. =)

Efter Holmön blev det en natt hemma och sedan via Ratan (lunch på Tullgårdens gästgifveri, som var otroligt gott och trevligt!) och ett par loppisar till Gummark, där ännu en trevlig övernattning väntade. Vi go-fikade på familjens sommar-kafé och sedan bjöd vi på caesarsallad med kyckling i deras stuga. Där blev det också sol och bad, till och med före frukost på morgonen efter! Hur nöjd var inte grabbarna för det! Och jag med, för vattnet var till skillnad från Holmöns havsbad, riktigt varmt. Lovely!

På hemvägen fick vi middag hos mamsen och en rundtur i hennes fina trädgård, där det ständigt är nya projekt på gång! =)

Sköna sköna sommarsemester

Oj, vad jag njuter av min semester! Vädret är strålande och alldeles lagom varmt, vi har redan varit på stranden flera gånger och barnen börjar vara så där sommar-bruna som de aldrig förut varit - vi som tillbringat somrarna i fjällen med mygg och knappa 10 plusgrader, ända sedan de föddes! Dagarna springer fort förbi, redan har en vecka gått...men jag känner mej verkligen ledig och bara njuter! =) Hoppas sommaren är lika härlig för er - både ni som börjat semestern och ni som fortfarande har allt det ljuvliga kvar! Kramar till er alla fina

Superhjälte-kalas

Stor-killen fyller snart fem och firades rejält med kalas på temat "superhjältar". Nio busar under dryga två timmar är precis vad den här mamman fixar - tur att kompisarna från stan har föräldrar som stannade och stöttade, när pappan i huset åkte på 2-årskalas med Herman. Jag lyckades inte ta en endaste bild för att föreviga kalaset, så det får bli en från ifjol då vädret var minst lika fint och skattjakt gjordes för första gången - med repris idag. =)

Skoj hade de och fina presenter fick födelsedagsbarnet...bland annat flera Bakugan (en Bakugan, flera Bakugans?), som var precis vad han önskat sig! Dessutom blev ju både tårtan och cake-popsen riktigt lyckade!

Sommar-potatis

I ett av de senaste numren av Ica-Kuriren fanns ett recept på ugnsbakad färskpotatis som vi testat. Det fick av oss högsta betyg och kommer nog att tillagas några gånger i sommar! Inramningen till den där första middagen bidrog förstås till belåtenheten...vi sprättade fin-flaskan vin (som köptes på den italienska vingård vi bodde på i somras), grillade en spansk fläskkarré (finns på Duå - stans roligaste matbutik!) och åt sommarens första middag ute på altanen i 25-gradig värme. Mmmmm... Men det blev minst lika gott vid makens 40-års-middag den gångna helgen.

Så här enkelt var det:

Bakad potatis

800g små färskpotatisar

150g rumsvarmt smör

2 citroner

2dl finhackad gräslök

Sätt ugnen på 200°C.

Skrubba potatisarna rena och skär ett djupt kryss mitt på. Lägg dem i en ugnsform, så de ligger lite trångt men inte på varandra. Salta och peppra.

Rör ihop smöret, rivet skal av citronerna och gräslöken.

Bred smöret på potatisarna och sätt in i ugnen. Ös med det smälta smöret några gånger under tillagningen. Det tar ca 1 timme i ugnen.

Passar utmärkt till grillat, som sagt! =)

Festligheter i Piteå

Lille syster-sonen döptes i början av juni. Var så storögd och nöjd i kyrkan och tittade runt på allt, sötnosen! Efteråt bjöds hela brokiga familjen på smarrig Italiensk buffé, doptårta och cake pops. Mycket gott och vackert ordnat!

Och lille, stor-kusinen Herman var sååå stilig. Eller hur!

Efter dopet överraskade mina syskon och respektive med att fira Urbans (då) stundande 40-årsdag, och tog oss med på disco-bowling, 10-kamp (alla mot Urban) och en massa god mat! Vilken avslutning på en redan mycket trevlig dag! Tack igen och kram på er alla! =)