Grötö seglarläger

Sommarens mest givande resa var den till Grötö utanför Göteborg, dit jag åkte som ledsagare åt en cp-skadad kvinna jag känner lite sedan innan, på seglarläger. Min uppgift som ledsagare var att fungera som hennes förlängda armar och ben, närhelst hon behövde hjälp...som att hämta mat och fördela i tuggstorlek, hjälpa henne i och ur båten och sånt. Det mesta klarar hon själv, men det är inte alltid lätt när ens ben och armar inte räcker till för att göra det man vill. Hon kan gå korta sträckor utan, men går för det mesta med rullator som stöd. På Grötö fick hon låna en el-moppe fram och tillbaka till bryggan från stugan. Jag följde  henne dit med förhoppningen att vi åtminstone skulle hålla sams och att det skulle bli en trevlig vecka och att jag skulle lära mej lite mer om segling (har seglat till Gotland från Stockholms skärgård ett par gånger för hundra år sedan...men bara som kuttersmycke/ballast/trevligt sällskap, stundtals mindre trevlig - hängandes grön över relingen...). Men hela vistelsen blev så mycket mer än så. Det blev en riktig ögonöppnare för mej.

Sanningen är den att jag inte har särskilt mycket erfarenhet av handikappade. Ingen alls faktiskt. Då menar jag såna handikapp som att man saknar ben eller har ben men inte kan gå eller inte har armar eller har armar men inte kan använda dem. Och här fick jag träffa alla på en gång! Och också lära känna dem! Jag säger bara - vilka otroliga människor!!! Där var han som var neuropsedyn-skadad - flerfaldig världsmästare i slalom! Där var "Henkepedia" som gått samma utbildning som mej och som verkligen gjorde skäl för sitt smeknamn - som höll ett så fint tal sista kvällen att tårar trillade på våra kinder. Där var han som inte hade koll på varken tid eller rum och som höll på att trilla i sjön flera gånger när han helt plötsligt klev rakt mot bryggkanten - som målade fantastiska tavlor. Där var "Tarzan" som pratade med den goaste göteborgskan jag nånsin hört. Där var han som kraschat med sin motorcykel för 40 år sedan, namne med den store svenske seglaren och formgivaren PP - som flörtade hejvilt med mej =)  Och han som helt saknade armar, med ett ben kortare än det andra - som seglar sin egen 30-fots-båt och som var en av instruktörerna på lägret! Jag. är. så. imponerad.

Det bästa med hela vistelsen, förutom alla trevliga samtal, den underbart roliga seglingen och den goda maten, var stämningen bland deltagarna. Så mycket värme, omtanke och kärlek som flödade under den veckan tar flera månader att skrapa ihop här hemma (och då lever jag ändå i en familj som jag älskar och som älskar mej tillbaka)! Det var så villkorslöst. Alla var bara sig själva, och var så omtyckta precis så. Inget skitsnack bakom ryggen eller falskhet. Bara glädje och gemenskap. Och jag hade inte behövt oroa mej för ifall vi skulle hålla sams - det funkade långt över förväntan och vi fick många trevliga stunder bara vi två. Jag är så tacksam att jag fick följa med på den resan och håller tummarna för att det blir nästa år igen. Tyvärr är det kommunen som beviljar (eller ej) ledsagare till lägret...och hela konferenscentrat på Grötö står under nedläggningshot, så ingen vet hur det blir.

Men tills jag vet försöker jag hålla kvar den där känslan av Grötö-värme och sprida den omkring mej här hemma, genom att till exempel vara bättre på att tala om för personer jag gillar att de är viktiga för mej. Och jag önskar att om ni inte redan "lever i ett Grötö", att ni alla får uppleva det någon gång!!! =)