Dagens Gustav-citat på temat Självbestämmande

Jag hämtade honom från dagis just efter lunch, för att han skulle på 3-årskontroll. Han var på bra humör o babblade på under hemvägen, fast jag hade trott att han skulle somna i bilen och vara riktigt pigg på eftermiddagen. Till sist föreslog jag:
- Du kan ju passa på och vila ögonen lite.
- Nää, jag vill inte!
En kort paus följde, sedan sa han:
- Men jag kan vila munnen. Inte nu vill jag det...men snart.
Ännu en kort paus följde.
- Nu vill jag det.
Varpå jag i backspegeln noterade att han demonstrativt stängde munnen, lutade sig tillbaka i stolen och tittade ut genom fönstret.

Vår andra ängel är född

Fjorton dagar efter det beräknade födelsedatumet ville så äntligen Herman komma ut! I fredags den 18e september kl. 13.11 föddes han, 4395 g tung och 52 cm lång. Snabbt gick det - fyra timmar efter det att värkarna började var det över. Och som han gallskrek, precis vad vi ville höra!!! Och jag fick upp honom direkt på bröstet! Underbar känsla! =)

Typiskt nog kom moderkakan inte ut lika lätt... Efter diverse både medicinska och rent fysiska försök av både barnmorskor och läkare på förlossningen blev det operation. Och precis som förra gången tappade jag en massa blod innan allt var klart, och får räkna med att vara extra trött ett tag, förutom den sömnbrist som kommer av att amma på nätterna. Men amningen har kommit igång och det känns än så länge som om vi kommer att slippa ge tillägg. Så mycket annat än att amma gör vi inte än så länge på dagarna, Herman o jag. Mysigt!

Väggmålningen projicerad ikväll

Är så ivrig att fortsätta med trädet, men nu måste färgen torka innan jag KAN det! Får hålla mej tills imorrn... =)

Choklaaad!!!

När jag valde färgen till väggarna i barnrummet gick jag efter en tavla som Gustav fick när han var liten (Isa Form). Ikväll öppnade jag locket till den bruna färgen och målade första varvet...och den ser ut som den godaste tjocka chokladen!!! Påminner om besöken ifjol på en chocolateria i Krakow. Mums! =) Hittills har jag bara målat vitt och det har varit som ljusterapi att vara där inne. Sakta men säkert går det framåt.

Överraskades av en halv älg igår eftermiddag...

Älghuvudet lånat av ISA Form

Så var en arbetssam helg slut. Vi har slipat o målat dörrar och foder, o vävt väggarna i barnrummet, och färdigmålat några möbler. Dessutom har vi varit på 50-årsfest (trevligt!) och jag var igår på ett snabbt besök på marknad i Röbäck. Så på eftermiddagen igår började vi känna oss rätt så nöjda och trötta och såg fram emot en lugn kväll i soffan...när vår älg-jagande vän ringde och sa att han var på väg hem från Jämtland med drygt 70 kg älg till oss... Man kan lugnt påstå att kvällen inte blev som vi tänkt oss!! Med förstärkning av Urbans syster började vi stycka vid nio-tiden och var klara vid ett inatt. Pust! Som tur var höll sig Herman från att komma ut...hade bara fattats annat. Och idag är det tio dagar sedan det datum han var beräknad till. Helt klart trivs han för bra där han är! =)

Dagis-uppdatering

Det har inte blivit så mycket skrivet om Gustavs dagis. Men det har ju faktiskt hänt grejer där. Efter sommaren flyttades G upp i den äldre gruppen! Han tycker det är sååå roligt med den nya miljön. Där har de mer saker framme som inte går på lilla sidan (saxar, lim, pärlor, spel med små brickor osv), och han har fortfarande fullt upp med att upptäcka allt. Sedan har de lite andra aktiviteter, såsom dans i spegelsalen, sagostund (i stället för sovning efter lunch) och lekar som är mer anpassade till äldre barn. Han fick med sig dit en liten grupp om 5 barn som är lika gamla, och de håller ihop och har mycket roligt.

Nackdelen är väl på ett sätt det hårdare klimatet mellan (några av) de äldre och de "nya" barnen. Vi märker på Gustav att han lär sig en del dumheter av de större barnen och detta gäller särskilt fula ord och öknamn. Det ingår väl i ett barns utveckling att lära sig anpassa sig till nya miljöer även om det är hårt ibland... Men hur lär man sig som förälder att man inte kan skydda sina barn mot alla elakheter de får vara med om? Senast igår var det en pojke som hade kastat en kastrull (!) i pannan på G, och dessutom kallade honom för "bajskorv"! Tigrinnan i mej vaknar och jag vill bara ryta och sätta mina huggtänder i strupen på vart o ett av de (skitungar!) barn som är dumma!!! Någon som känner igen sig i detta? Personalen är tack och lov duktiga på att ta tag i situationer när någon är dum med andra, och dels tröstar den som är ledsen och dels lär barnen hur man säger förlåt och visar hur man är en bra kompis. Jag har fullt förtroende för dem, men kan inte låta bli att uppröras! Grrrr...

I tisdags var det byggkväll på dagis och ett tiotal andra föräldrar och några ur personalen var där. Det fixades med en klättervägg upp till rutchkane-tornet, hyllor i uteförrådet för alla leksaker, vävram på väggen i form av ett inramat hönsnät där det är tänkt att barnen ska kunna väva in fynd de gör ute så det till sist blir en väv och en del annat. Projektet som Urban o jag (o Gustav) var mest engagerade i var kiosken/verkstaden som byggdes och målades (jo, G var nog med och hjälpte till på de flesta moment).

Fin, va! Kan tillägga att alla nyheterna i utemiljön blev väldigt uppskattade av barnen! Plus att vi som var där hade en mycket trevlig kväll. =)

Fadderbarn

Ända sedan Gustav föddes har jag tänkt att vi skulle "skaffa" ett fadderbarn. Men tiden har bara gått utan att jag gjort slag i saken...tills för ett par veckor sedan. Då läste jag på lite om de största organisationerna och valde SOS-barnbyar. Anmälan görs lätt på deras hemsida. Jag tycker deras organisation för att hjälpa föräldralösa och övergivna barn verkar bra. De finns över hela världen där det finns behov. Barnen får flytta in i barnbyar i "familjer" om ca 8 barn, med en bymamma, som väljs ut med största omsorg. I varje barnby finns 10-15 familjer, skola, vårdinrättningar, yrkesskolor mm. Och barnen bor oftast kvar i barnbyn tills de fått en utbildning som gör att de kan försörja sig själva. Organisationens vision är "att varje barn har rätt till en familj och ska ges möjlighet att växa upp med kärlek, respekt och trygghet."

Inom tre veckor kommer vi att få ett personligt brev med foto på "vårt" fadder-barn och en beskrivning av henne/honom. Det blir spännande, då jag inte ens vet vart barnet bor! =)

Särskilt bra kändes det att jag äntligen tagit tag i detta, då vi igår kväll såg den suveräna filmen "Slumdog Millionaire"!!! Om ni inte har sett den, så GÖR det!

Bilden är från filmen.

Tre dagar över tiden...

Dagens barnmorskebesök avlöpte mycket väl. Med hjälp av järn-brustabletter varje kväll och en hutt blutsaft per dag har jag under de senaste veckorna höjt blodvärdet till respektabla 122 (från 104). Klart godkänt, alltså! Allt annat såg åxå bra ut, så det är bara att vänta in lill-killens beslut att komma ut... Vi bokade nästa besök till måndag om en vecka.

Den TENS-apparat jag beställde i början av förra veckan kom i fredags. Den ger liksom en pirrande massage (om man inte skruvar upp den för mycket) som är skönt. Har testat den i ryggslutet och gillar den. Idag har den verkligen kommit till användning. Har haft den på hela kvällen, då de rackarns foglossningarna satt stopp för alla kroppsliga övningar mer ansträngande än att gå (sakta!) till och från bilen. Hade planer på att slipa golvet igen och måla sista varvet, men har i stället sytt gardinerna till barnens rum, och fixat tyg till de lampskärmar som ska upp på väggarna.

Underbara höstdagar!!!

Idag har verkligen varit en sådan där perfekt höstdag, med blek sol och lagom temperatur. Tillsammans med Gustav och hans mormor gjorde jag en tur i svampskogen och kom inte hem tomhänt. Just nu går min tork-olla för fullt, lastad med härliga trattisar. Siktar på en repris nästa helg, då de minsta exemplaren vuxit sig större (om ingen annan hunnit före!)... och med den reservationen att jag kanske ligger på BB. Inga känningar ännu dock!

Fredagens kvällsprojekt

Jag är en typisk tygsamlare, som ofta köper snygga tyger utan att veta till vad de ska användas. De hamnar på hög i mitt syrum och "ligger till sig", tills de (förhoppningsvis) kommer till användning. Detta IKEA-tyg har legat ett bra tag, men så för några veckor sedan påbörjades "Projekt Omklädning av Babysitter". Det gamla tyget var romb-rutigt i tre blå nyanser, solblekt och fläckigt. Inte så kul att sätta sin bäbis i... Grejen är bara den att jag inte är så där jättebra på att sy, så delarna klipptes till och har sedan legat o väntat på ett (mitt) självförtroende på topp och mycket energi o tålamod. Under förra veckan syddes de första delarna ihop och i fredags (med starkt stöd av min mor på besök) gjordes den klar. Är grymt nöjd med resultatet!

Hermans gose-anka provsitter den. =)

Veckans smoothie-favorit

I någon av alla trevliga tidningar som passerar mitt hem (de flesta tack vare kära svärmor!) fanns detta recept, som redan avsmakats ett antal gånger. Har en känsla av att mina frysta blåbär kommer att ta slut snart...

Mättande blåbärs- och banansmoothie (1 glas)

½ banan

1 dl frysta blåbär

1 dl mild naturell yoghurt

1 krm malen kardemumma

1-2 msk havregryn

Mixa och drick. Mums!

En tjuvtitt i barnkammaren

Nu börjar det roliga jobbet i barnens rum. Urban har spacklat det 2a varvet på väggarna och i helgen slipade han det mycket nötta gulnade trägolvet (heja älskling!!!). Det blev som nytt igen! Igår köpte vi färg och idag har jag målat det första varvet, ljust grå...vad tycks? Kan avslöja att väggarna kommer att målas vita, med en chokladbrun fondvägg vid sängen och en motivmålning i brunt o grått på andra sidan det höga fönstret. Själva inredningen kommer vi försöka hålla i vitt för att lätt kunna byta färg på textilierna, men till att börja med blir det mycket brunt, grått o grönt.


Gustav har "hjälpt till", på sitt eget sätt med både skruvdragaren och gipsning. Vi kom överrens om att han skulle ta på sig tofflor när han var inne i rummet o sedan ta av dem utanför, för att inte dra slipdamm, spån o skräp runt i hela huset. Det har funkat mycket bra hela helgen..tills igår kväll när han upptäckte den stora högen trädamm efter golvslipningen, som Urban sopat ihop mitt på golvet. Den hade vi förstås tänkt ta hand om innan han satte händerna (eller nåt annat) i den. Men efter middagen smet han tyst iväg upp utan att vi hörde det. Redan i trappen upp kände jag på mig vad min syn väntade. Japp, mycket riktigt stod han mitt i högen och kastade hela nävar av dammet upp i luften, så han knappt syntes själv. Jättekul! Tyckte han själv, dock inte hans mor, som bannade honom och drog honom därifrån. Varpå han utbrister: "Men jag HAR ju tofflorna på mej!"

Han tyckte nog ändå det var värt att få lite skäll, för leendet gick inte bort på en bra stund och dessutom blev det bad efteråt. =)