Luciatåg och snöbus

Vi var på ett underbart luciatåg på Gustavs dagis igår, med små, små pepparkaksgubbar och -gummor, lucior och några tomtar. Jag var så imponerad av att de minsta kände av den högtidliga stämningen, och höll sig lugna och stilla. Där var tända ljus i fönstren och lite här och var, och julgran i ett hörn med fina dekorationer som barnen gjort. Det var mest de äldre barnen i gruppen som sjöng, ackompanjerade av personalen på gitarr och sång. Gustav stod (efter ett kort besök hos mamma, pappa o faster i publiken) mest och snurrade tröjankanten på fingret och visade magen, alldeles tyst och storögd över alla föräldrar. Men när de sjöng Blinka lilla stjärna sjöng han med i den sista meningen (faktiskt kan han egentligen hela texten!). =) Efteråt fick alla fika pepparkakor och lussebullar, som de bakat dagen innan. Smarrigt och supertrevligt!

Inatt snöade det massor och vi spenderade några timmar ute med att skotta och åka skidor o spark med Gustav. Han gjorde premiär idag på sina längdskidor och tyckte det var jätteroligt! Jag knuffade honom lite fram och tillbaka på vägen och han gled (gick) lite själv med stavarna i händerna, men sedan ville han åka i "backe". Sagt och gjort...jag knuffade honom till en av de högar vi skottat upp med slät yta, och lagom lutning...lyfte honom upp en bit, så han kunde få åka lite utför. Men vilka protester det blev! "Nej mamma!! Uppför backen!!" skrek han och pekade mot toppen av högen. Visserligen ingen stor hög men ändå kanske en dryg meters fallhöjd, men en riktig brant i toppen. Inget fel på självförtroendet där, inte... Jag lyfte honom en liten bit högre och höll i honom så han fick åka ner. Vilken lycka! Och genast kom det: "Mera!". Succé!