Det är otroligt så fort tiden går när man är mamma-ledig. Jag hade ju tänkt att försöka njuta mer av bäbistiden denna gång, men med två små barn är tiden aldrig tillräcklig. Strävar ändå att minst en gång om dagen stanna upp och känna tacksamhet och lycka över de underbara pojkar jag har! Nu, vid 7 månader, är det mycket som är lika som Gustav var; samma nyfikenhet, otålighet, smittande skratt och bus i ögonen! Herman sitter gärna i gåstolen, så han kan ta sig runt själv, med väldig fart, men blir sååå arg när han tappat alla leksaker o inte når det han siktar efter. Han roar sig lika gärna sittande på golvet vid en back med leksaker, tills han spritt ut allt runtom sig o tycker det är dags att hitta på nåt nytt. Det största nöjet just nu är att få stå/gå med våra händer i ett fast grepp! Han "pratar" mycket o låter mest "da, da, da" eller skriker med hög ton "aa".
Jag tycker det tog mycket längre tid att få ordning på hans rutiner, än det gjorde med Gustav. Först nu har vi rull på både mat och sovning, men han är otroligt lättväckt och svår att söva om. Blir spännande att se hur det kommer gå när vi åker till Stockholm över Kristi Himmels...
1 kommentar:
Tiden står aldrig stilla,o speciellt har man småttingar omkring sig så försvinner den ännu fortare.Men ni har så fina barn,så var stolta.Kramar tiller alla Morfar
Skicka en kommentar