Oj, vad tiden går fort!

Redan är snart januari förbi och det var över en månad sedan mitt senaste inlägg. Får väl skylla på att det varit fullt upp... Hela julen var vi borta, dels i stugan och dels i Piteå. Vi fick ett par dagars skidåkning och hann testa ett åk rakt upp på kalfjället bakom stugan, i den finaste lätta, djupsnö som det blåst in i skogen. Grymt! Julen firades i Piteå/Sikfors med alldeles lagom mycket paket och alldeles för mycket mat o godsaker! Gustav fick sedan några härliga föräldrafria dagar hos farmor o farfar och saknade inte oss ett dugg, hihi. Och vi hann en massa i stugan, så nu är till exempel all isolering klar, innertaket är klart förutom den sista fjärdedelen (för virket tog slut) och vi har börjat med att regla för innerväggar. Nästa vända kommer vi att satsa på att få taket färdigt. Då kommer även Urbans föräldrar med upp, så vi hinner säkert en massa mer än det!

Hemma har kontorsrenoveringen stått stilla sedan i höstas, men nu är vi (läs Urban) inne i en intensiv period och det går verkligen framåt. Som ni ser är Gustav också med o bygger.

Den här helgen har vi annars varit på öppet hus på Waldorfskolan. Det är en otroligt trevlig skola och vi har satt Gustav i kö för att börja ettan år 2013. Det känns skönt att vi bestämt oss, för vi har tvekat hit och dit många gånger. Visst finns det många fördelar med att gå i skola där man bor, men som det är nu har vi fortfarande inte fått plats på dagiset i byn. Vi vet inte ens om det blir plats i år heller. När de börjar ettan får de bara gå de två första åren i byn. Därefter blir det buss till grann-byn mellan trean och femman och därefter ytterligare en ny skola inne i stan upp till nian. Jag är verkligen emot alla dessa förflyttningar av barnen, de byter inte bara skolmiljö, utan även lärare och blandas hela tiden upp med nya elever. Så bra som han trivs på sitt nuvarande dagis känns det som om han lika gärna får gå kvar där tills det är dags för sexårs, och då hoppas vi att han får börja på Waldorf. Kompisar i byn lär han få ändå. Den lilla godingen!
Han var så duktig idag när vi var i slalombacken! Vi åkte hela 4 åk med honom och han klagade inte en enda gång...förutom när vi stannade mitt i backen; "Nej! Ditåt!", pekade han med hel hand nerför backen. Vi turades om att åka med honom mellan våra skidor. Han är otroligt stadig och står själv, och det räcker med att hålla händerna framför bröstet på honom. Fick tipset att låta honom åka själv genom att åka på sidan om med en pinne som han får hålla i. Annars kan man ju sätta sele och linor på honom. Det är roligt att han tycker om det. Till och med åkte vi lite i skogskanten där det var lite gupp. "Vi guppar!", skrattade han då. =)