söndag 15 mars 2009

(Begynnande) 3-års-trots!!

Jag blir galen på alla bråk jag har med Gustav nu för tiden! I princip varje gång vi ska ta oss från A till B ska han först till både C och D och F... och vägrar komma när jag ber honom. I torsdags fick jag ett utbrott när vi skulle gå hem från butiken (en sträcka på max 200 m) och han bara ignorerade att jag bad/beordrade/skrek att han skulle komma. Han bara satt kvar högst upp på den högsta snöhögen vid infarten och flinade (!!!!). Jag släppte matkassen och i jeans och låga kängor klev jag upp på högen för att jaga vidare ner på andra sidan dit han flydde och ut ett par steg i den lårdjupa snön dit han kröp på alla fyra. Jag slet tag i overallen och ömsom bar, ömsom drog honom upp för snöhögen och tillbaka ut på vägen. Väl där låtsades han inte kunna stå på benen, så då tog jag honom under armen och bar in honom i huset! Snöig och arg som ett bi hämtade jag matkassen och stormade in igen. Han stod fortfarande blickstilla där jag ställt ner honom och tittade storögt på mej. När jag fått på mig torra byxor och burit in maten i köket hade jag lugnat mej nog för att hjälpa honom ta av sig. Han höll sig lugn en bra stund, men vi hann bråka några gånger till innan sängdags...jag blir så trött!! Någon som känner igen sig??

3 kommentarer:

Anonym sa...

Oooo ja! Tre-årsperioden var absolut den allra värsta, faktiskt den enda tid jag minns som en period. Minns att det började på allvar strax innan ida föddes (alltså då Tuva var ca 2 år)sen blev det allt värre. Minns att jag hade dåligt samvete för att det kändes som om Ida mest bara fick höra mig skrika (åt Tuva)på dagarna. Det går över! Kram
/Anna

Anonym sa...

Håll ut, var konsekvent i ditt sätt, välj konfliktämnen. Både du o U. har hitintills varit så duktiga på att hålla fast vid det ni har "bestämt", fortsätt med det! G. testar naturligtvis var gränserna finns. Och kom ihåg att mor och far sätter gränserna. Barn blir trygga individer när dom kan lita på föräldrarna. Ett ja ska vara ett ja och ett nej, ett nej.
Det blir bättre, om ett tag!
Kramisar

Anonym sa...

Men han är ju värsta ängeln, han är ju bara hur snäll och hjälpsam som helst. (he, he, he eller vad var det ni sa om lilla C?)