Nya hyss

Är så glad för Gurras skull, som blivit kompis med de närmast boende grannpojkarna A och E. Båda är 1½ år äldre, men de kommer riktigt bra överrens och kvällarna fylls av lekar på studsmatta eller till cykel hos endera av pojkarna. Gurra längtar hela dagarna, när han inte själv är på dagis, tills de båda andra ska komma hem. Vi bor alla på samma sida av storvägen, så de kan lätt gå till varandra utan att någon förälder behöver följa med. Men jag tror att G känner att han blivit "stor kille" nu, och därmed kan ta sig friheten att göra längre avstickare. Detta oroar mej lite, särskilt nu när hans faster flyttat in på andra sidan storvägen...
Igår skulle han bara ut o hämta posten...efter en knapp minut hörde jag dörren smälla igen och han hade prydligt lämnat den i en hög på hallmattan, men av honom själv fanns inte ett spår. Jag gick ut bara runt hörnet o ropade, men utan svar. Rackarns unge! Nå, gick in o bytte den bajsblöja jag just innan påbörjat, klädde på Herman och mej själv o gick ut med vagnen för att leta upp G. Fortfarande inget svar när jag ropade. Misstänkte att han gått över storvägen, så när jag precis hade kommit över den ringde mobilen. -"Hej, det är Linnéa på affären...vet du om att sonen är här och handlar!?". Arg som jag var hämtade jag bara hem honom och tackade för att hon ringt. Senare samma kväll gick jag dit igen och fick då hela historien om att han kommit in där, hämtat en kundvagn...lugnt spatserat mellan hyllorna och plockat på sig ett kilo köttbullar, en korvring, ett äpple och en påse hundmat...lastat upp allt på bandet i kassan, och när Linnéa frågat honom om det var mamma som skickat honom och om han hade pengar, lite undvikande svarat "mnjaa..." på det första och "Japp!" på det andra...
-"Jaha, hade hon sagt, då blir det 163 kronor, har du pengar?"
-"Nä, det har jag hemma".
-"Men du vet väl att man måste betala när man handlar nåt!?"
-..."Mamma betalar."
Hon hade haft lite svårt att hålla sig för skratt och anat att allt inte var riktigt som det skulle. Jag sa att hon skulle ringa mej direkt om han hittar på att komma o handla själv fler gånger.

Emellan mina besök på affären var G med A o lekte, och när det var dags för Hermans tupplur gick jag dit med vagnen, för att prata lite med föräldrarna. Efter en stund undrade mamman;
-"Har G sagt nåt om gräslöken?"
Jag stod som ett frågetecken.
-"Nä, vad då?"
-"Hm, ja...han har ätit upp nästan hela vår planta..." (!!!!!!)
Hon hade dock sagt till honom om det, så jag hoppas verkligen att det tog skruv! Han har nämligen redan ätit upp nästan hela vår egen och jag har sagt till honom flera gånger att han ska sluta äta, om det ska bli kvar nåt till senare i sommar. Nå, inte nog med detta...när jag lite senare hämtade hem honom fann jag honom halvt gömd i deras vinbärsbuske...ätandes vinbärsblommor (karten är så små att de nog inte kan kallas bär ännu) för fulla muggar! Och jag som trodde att pojkarnas vänskap skulle vara bra för grannsämjan, men som det nu verkar ligger vi nog på minus...