Hermans bus

Den senaste månaden har vi umgåtts med tre trevliga familjer i stugan! Först var det ju fina skoterfamiljen som drog oss ut på lederna runt ikring stugan. Därefter var det Gustavs gamla förskolekompis med familj, från stan som vi tillbringade en massa glada stunder tillsammans med i och utanför skidbacken. Och den senaste helgen följde kompisar från nuvarande förskolan med oss dit. Den familjen består till 3 femtedelar av barn i våra grabbars ålder och de hade väldans roligt ihop! =)

Till grejen hör att Herman lyckats med diverse upptåg varenda av dessa tillfällen...och det är mest våra gäster som drabbats! Det var ju den där "gömda" godispåsen i gästrummet, som H snodde åt sig under ett obevakat ögonblick och proppade munnen full från. Verkligen full! Mamma A släpade ut honom med godisdreggel rinnande från mungiporna, eftersom han inte kunde stänga munnen. Och de andra barnen fick något färre godisar i sina påsar...

Och så var det ju den gången han lärde sig att flytta en stol fram till den "ett-åringssäkra" stegen som leder till loftet, och väckte mamman (som sov på loftet med proppar i öronen) med ett glatt "MAMMAAA!" en halvmeter från henne. Vilken syn! En överglad hoppig H på översta trappsteget hade nog fått vilken mamma som helst att bli klarvaken på mikrosekunden även om hon inte sovit på en hel vecka.

Det senaste buset inträffade i helgen, när H och hans jämnåriga kompis R lekte snällt inne i gästrummet...det var bara det att det var tyst något för länge. Typiskt obra. Mammorna som anade oråd kikade in just som H stoppade ner en maskara i en schampoflaska med ett spottande och fräsande (japp, han hade absolut smakat lite! och spillt lite...), medan kompisen satt bredvid inkletad i balsam. Hur nöjda som helst!Båda bilderna visar en 7-månaders Herman, och nog fanns busblicken redan då.

Choklad - att njuta av med gott samvete

I mitt köksskåp finns numer alltid ett litet lager av mörka chokladkakor. Jag låter de aldrig ta slut, utan köper alltid nya innan den sista rutan stoppas i munnen. När det någon gång händer (att någon annan tar sista biten...) blir jag verkligen irriterad. Tur att det inte händer så ofta!

Från att ha varit smått beroende av Marabou Apelsinkrokant och vidare till Fazers Marianne (som bara finns i 200g förpackningar...) har jag definitivt bytt till mörk choklad. Alltid rättvisemärkt och/eller tillverkad av ekologiskt odlade kakaobönor. Och det gör mej så glad att andelen rättvisemärkta chokladkakor ökar på butikshyllorna. För varför ska jag köpa choklad som odlats av människor med obefintligt socialt skydd, som får alldeles för lite betalt och som tvingas arbeta med bekämpningsmedel utan möjlighet till skyddsutrustning!? Genom användningen av Fairtrade-certifierade råvaror säkerställs att produkten lever upp till ett antal minimikrav i fråga om betalning, arbetsförhållanden, demokratisk utveckling och miljö. Först och främst får småbönder och plantagearbetare ett rimligt pris för sina varor. Arbetarna garanteras dessutom ordentliga arbetsförhållanden, och hänsyn tas även till deras arbetsmiljö. Om det finns ett Fairtrade-alternativ till det jag ska köpa (vad som helst), så har jag börjat välja det. Det gäller inte bara kaffe, te och bananer utan även andra frukter och grönsaker, kläder, hudvårdsprodukter och annat. Jag kan inte säga att jag märker någon skillnad i smak eller kvalitet, men det gör så gott för samvetet. Som balsam för själen. Ett enkelt sätt att få känna sig som en bättre människa i dessa tider när man så lätt får dåligt samvete för att man kör för mycket bil eller lämnar lyset på för länge och ofta eller köper YES diskmedel och andra produkter som saknar bra-miljöval-märkning... =)

Min choklad-favorit just nu är Divine Mint Dark Chocolate, som jag fick tillsammans med ljuvliga franska tryfflar på min födelsedag av käre maken. Mmmmums!

Dagens Gustav-citat

Gustav skalar sin apelsin vid bordet med stigande irritation, för att "skalet sitter för hårt" och för att "det sprutar i ögonen!!!" och för att "den går ju sööönder!!!". Jag sitter lugnt kvar i min fåtölj och uppmuntrar honom att försöka själv, eftersom han brukar fixa det. Till sist brister det för honom när några klyftor trillar på golvet, och med gråten i halsen skriker han:
"Men ÅÅÅÅHHH, ni har ju köpt såna hoppiga klyftor!!!"

Sportlov i stugan

Det känns som en ny tradition har inletts i och med denna veckas ledighet. Sportlov. Erkänner att pojkarna fortfarande är för små för att ha sportlov, men om bara två år kommer Gustav ha sitt första. Och jag är ganska säker på att de kommer att tillbringas i stugan! År efter år efter år... För det är ju nu som den allra bästa tiden börjar, med sol och fin skidåkning och möjlighet till lite varmare väder. Tvärtemot vad alla väderrapporter förutspått har vi haft mycket bra väder i veckan. Det började med regn och blötsnö på måndagen och tisdagen, men därefter har det bara blivit bättre, med kalla nätter och soliga dagar och kall snö. Underbart! =)
Vi har umgåtts med vänner från hemstaden i och utanför skidbacken i dagarna tre. Igår åkte de hem och vi tar en vilodag i stugan...som betyder vilodag från skidåkning, men inte från andra saker. Käre maken har nämligen jobbat på och satt räcket till altanen på plats, utan att någon liten kille hunnit ramla ner! Solen har lyst på oss och vi har grävt snögrottor och bara varit ute hela förmiddagen, som moraliskt stöd åt maken/pappan. Och så blev det en utelunch på det. Mitt i byggröran på altanen gräddades det våfflor och grillades korv. Faktiskt en helt okej kombo! Imorgon blir det hemfärd, men den här underbara veckan kommer vi minnas länge. Åtminstone tills nästa sportlov. Hoppas ni andra sportlovsfirare haft det lika bra! =)

Fredag!!!

Sällan har förväntningen inför en resa varit så stor som denna helgens! Det är inte hotellnätterna med följande frukostar eller egentid med lilla mamsen eller sköna promenader i Hagaparken som lockar mest den här gången, även om jag förstås ser fram emot det också... Nä, syftet med resan är att få snusa i min systersons mjuka veck och hålla knappa tre-veckorsbäbisen i mina armar för första gången! Och detta på min födelsedag - vilken härlig present! Som jag längtar!!! Och det bästa av allt är att hela lilla familjen snart överger storstaden för att flytta norrut - närmare oss! =)

Hjärtan till Elliot (som föddes på Alla Hjärtans Dag)!

TV-rummet

Äntligen börjar vi närma oss slutspurten för den långdragna renoveringen av TV-rummet. Taket är klart, med lister och allt. Väggarna är tapetserade och värmeslingan är på plats. Nu återstår bara att sala runt fönster o dörrar, lägga in det nya golvet, samt att lista. Och det känns som att det blir riktigt fint! =)
Hela familjen var där och jobbade förr-förra helgen, men bara minstingen fastnade på bild.