Gustav leker i sandlådan och "bakar" och "kokar kaffe". Efter ett tag börjar han fylla muggar med sanden och hälla ut i högar på gräsmattan, på blommorna och i rabatterna.
-Nä, häll inte ut sanden där, säger mamma, då tar den ju slut i sandlådan!
Han står lite framåtlutad precis färdig med muggen tippad (snart tömd) och tittar upp en sekund.
-Jo, jag måste hälla försiktigt, säger han allvarligt, som om han förklarar nåt mycket viktigt. Myrorna vill ha det på huvudet, de tycker det är roligt.
Mycket möjligt att dagens skogsutflykt med dagis, då de tittat på insekter, inspirerat honom till denna tanke. =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Han kanske vet nå´t som inte vi vet. Det kanske killas på myrornas huvuden?
Gullungen!
Kramisar
hihi..Gustav är alltid rolig.. L'ngtar till n'sta citat!
Kramkram/ Gustavs tokig faster!
Skicka en kommentar