Jag älskar den här lilla filmen från Gustavs första vingliga steg i köket. Hans jollrande prat, goa leende och stadiga grepp om våra fingrar. =) Bara man sluppit höra sitt eget fåniga pladdrande och U's stora gäspning på slutet...men det bjuder vi på, hi hi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Har G varit så där vinglig? Så fort man glömmer. Å han är lika go idag som då!
Kramisar
Skicka en kommentar