Plogen

Något av det roligaste Gustav vet är att åka 4-hjuling. Vi har använt den under hela bygg-tiden i stugan, men haft hem den också emellanåt. I vinter investerade Urban i en plog till den och sålde bort snöslungan, så nu har den även använts till skottning hemma. Gustav är eld och lågor över plogen (nåt som jag som tjej inte riktigt fattar...) och pratar mycket om den! Häromdagen när han öppnade paket med nummer 14 i sin julkalender var där en 4-hjuling! Han hoppade och hojtade av lycka och provkörde den lite på sin bilmatta...sen konstaterade han helt sakligt; "Jag fick ingen plog". =)

Luciatåg och snöbus

Vi var på ett underbart luciatåg på Gustavs dagis igår, med små, små pepparkaksgubbar och -gummor, lucior och några tomtar. Jag var så imponerad av att de minsta kände av den högtidliga stämningen, och höll sig lugna och stilla. Där var tända ljus i fönstren och lite här och var, och julgran i ett hörn med fina dekorationer som barnen gjort. Det var mest de äldre barnen i gruppen som sjöng, ackompanjerade av personalen på gitarr och sång. Gustav stod (efter ett kort besök hos mamma, pappa o faster i publiken) mest och snurrade tröjankanten på fingret och visade magen, alldeles tyst och storögd över alla föräldrar. Men när de sjöng Blinka lilla stjärna sjöng han med i den sista meningen (faktiskt kan han egentligen hela texten!). =) Efteråt fick alla fika pepparkakor och lussebullar, som de bakat dagen innan. Smarrigt och supertrevligt!

Inatt snöade det massor och vi spenderade några timmar ute med att skotta och åka skidor o spark med Gustav. Han gjorde premiär idag på sina längdskidor och tyckte det var jätteroligt! Jag knuffade honom lite fram och tillbaka på vägen och han gled (gick) lite själv med stavarna i händerna, men sedan ville han åka i "backe". Sagt och gjort...jag knuffade honom till en av de högar vi skottat upp med slät yta, och lagom lutning...lyfte honom upp en bit, så han kunde få åka lite utför. Men vilka protester det blev! "Nej mamma!! Uppför backen!!" skrek han och pekade mot toppen av högen. Visserligen ingen stor hög men ändå kanske en dryg meters fallhöjd, men en riktig brant i toppen. Inget fel på självförtroendet där, inte... Jag lyfte honom en liten bit högre och höll i honom så han fick åka ner. Vilken lycka! Och genast kom det: "Mera!". Succé!

Till helgen är det 1:a advent!

Här börjar julen så smått smyga sig på. Vi har inte tagit fram nåt julpynt än, för det är fusk att börja innan 1:a advent!! Men när snön faller blir man påmind om att julen är nära. Det har snöat några dagar, om än bara lite per dag, men nu är det i alla fall lönt att skotta! Gustav har stått på sina slalomskidor för första gången i kväll. Urban sköt honom fram och tillbaka utanför huset några gånger och G tyckte nog det var lite märkligt, men kul (eller "jätte-kul!!!", som han sedan sa till farfar i telefonen). =)



Och vi har bakat årets första pepparkakor! Godingen var så duktig och kavlade och staplade hästar o hjärtan på hög (!) på plåten och det var först när han såg sin mor smaka på degen som han kom på att den ju faktiskt är riktigt god att äta också...

Vinterbonat i stugan

När man varit i fjällen en helg är för det mesta energiförråden påfyllda igen. En sådan helg var den just gångna. Lördagsmorgonen började med 10 minusgrader, låga moln och man kunde ana att solen skulle bryta fram så småningom, då blå himmel kunde anas i små glimtar här och där. Lagom till förmiddagsfikat var det strålande sol, med gnistrande björkar och ett tunt snölager på marken. Underbart! =)

Vi körde upp golvet till stugan, tätade runt fönstren, rev en ställning på gaveln och byggde upp den inomhus igen. Dessutom lyckades vi baxa in den tunga täljstenskaminen, bygga (fula sandiga och löviga) snögubbar med Gustav och blev bjudna på nybakad kaka hos våra trevliga stuggrannar. Att vi däremot bara kunde köra i 70 km/h både dit och hem var mindre trevligt, men det gjorde inte så mycket när helgen i övrigt blev så fin!

En resa med kontraster

För två veckor sedan åkte jag till Krakow med jobbet, på en probiotika*-konferens. En mycket intressant resa, både jobb-mässigt och privat. Vi hade en extra dag både före och efter konferensen. Krakow är en gammal stad med mycket historia och eftersom vårt hotell låg i gamla stan var det mest det historiska vi fastnade för. Till exempel finns där en katolsk kyrka i vars ena klocktorn det spelas i trumpet, varje heltimme från 7 på morgonen till tolv på natten, till minne av den trumpetare som blåste till strid år 1241. Mitt i fanfaren blev han skjuten genom hjärtat med en pil och dog på fläcken. Fortfarande spelas fanfaren på samma sätt som han gjorde, med ett abrupt slut!

Vi besökte även slottet Wawel som ligger på en höjd, med utsikt över hela Krakow och den slingrande floden Wisla. I berget under slottet sägs det ha bott drakar innan slottet byggdes och vi kollade in drakarnas hålor. Häftigt!

Ett annat trevligt minne var de (tre) besöken på en chocolateria, där vi serverades den mest underbara varma choklad, tjockt krämig och len med hallon i botten och vispgrädde på toppen. Mmmmm...



Men det mest bestående minnet av resan fick jag under den sista dagen, då vi åkte till Auschwitz/Birkenau. Det var en sådan solig och vacker dag och ljuset föll så fint på de gamla tegel-husen i koncentrationslägret. Det var en så makaber kontrast till alla fasansfulla hemskheter som utspelades där under (bara!) 4 år, mellan 1941 och 45... Så otroligt effektivt system som plågade ihjäl miljontals barn, kvinnor, män och gamlingar. Det var så märkligt att gå runt där i solen och lyssna på guidens berättelser om allt vad de utsattes för, för sina vakter och plågoandar inte värda mer än gruset under fötterna. Trots att ett sådant lidande var svårt att ta in fick jag verkligen kämpa mot gråten. Och fastän vi var så många bussgrupper där samtidigt var det alldeles dämpat och lugnt. Som om vi alla ville visa respekt för de liv som tagits och sända våra godaste tröste-tankar till deras själar.

*Probiotika kan översättas "för livet".

Sin far upp i dagen

Mycket tyder på att Gustav ärvt sin fars händighet. Han är så nyfiken och älskar att pilla på saker och undersöka dem. Särskilt när det handlar om Urbans verktyg och hans arbetsbil i synnerhet! Så fort skjutdörren till skåpet bak är öppen klättrar han in och kollar in verktygen. Det är inte bara en gång han vält ut alla skruvar i de askar som finns där...och han kan nog snart namnen på alla handmaskiner. Och som det verkar just nu tänker han gå i pappas fotspår vad gäller yrkesval, för när man frågar honom om vad han ska bli när han blir stor, svarar han "Hammaje". =)

Hans intresse är i och för sig uppmuntrat från flera håll, för redan när han var 5 månader fick han en egen verktygslåda i julklapp, sina Peltor hörselkåpor fick han långt tidigare (som han stolt bär när pappa har på sina), han äger snickarbyxor med Urbans företags-logga på, egen batteridriven skruvmejsel, en rad leksaker som förknippas med snickeri och ingen vet hur många tumstockar han förbrukat vid det här laget. Här syns han i alla fall med sin första egna tumstock, modell mindre, när han var 9 månader.

Tänk att det känns som nyss!!!

Ett ljus i mörkret

Den här tiden innan snön kommer är det så rackarns mörkt i vår trädgård. Vi har varje höst pratat om att sätta ut spot'ar riktade mot eken och nåt buskage, och nu har det hänt! Urban gjorde slag i saken och kom hem med tre lampor och långa sladdar en kväll här i veckan. Ivriga satte vi ut dem medans mörkret föll och så här fint blev det!


Fotograf: Ulrica Isaksson

Gustav var mest uppspelt över att HAN fick vara ute när det var mörkt. "Alla banen sovej nu!" upprepade han minst tio gånger, hihi.

Välkommen in!

Idag har mina huttrande dahlior och gladioler fått komma in i källaren för en välbehövlig vintervila. Lite frostnupna i bladen var det hög tid för det! De byttes ut mot vit ljung, en brassica och lite enris. Vad tycks?

Fotograf: Ulrica Isaksson

Dessutom var mamma och R här i helgen, och mamma krattade hela gräsmattan (starkt jobbat!) och gjorde många stora lövhögar. Hoppas bara att den förra nattens blåst inte upprepas inatt, eftersom det började hällregna efter lunch och vi inte var så sugna på att gå ut då, så högarna ligger kvar på gräsmattan! Ska ta hand om dem det första jag gör imorgon efter jobbet.
Min käre make är mest nöjd med att han och R lyckades koppla in en värmeväxlare för att värma upp garaget. Blir spännande att se hur mycket det kommer att göra på vår elräkning framöver!
Nu ska jag fika kanelbullar (som jag bakade igår på kanelbullens dag) med Urban o min svägerska!! =)

Host, host...

Vi har en sjukling i huset. En ynklig kille med hosta o feber-röda kinder, som gärna myser med mamma i soffan (mums!). De ringde från dagis idag och tyckte vi skulle hämta hem honom. Han var relativt pigg när vi åkte därifrån, men väl hemma har vi inte gjort mycket ikväll. Efter en gröt-middag (...vadå!? Det var faktiskt inte tänkt att någon av oss skulle äta hemma ikväll! G skulle ha följt med sin faster upp till farmor o farfar, och jag skulle ha åkt med Urban upp till fjällen för att jaga o plocka svamp...dessutom är gröt både gott och mättande!), som G hjälpte duktigt med att både hälla i och röra i kastrullen, hamnade vi framför Bolibompa o sen blev det Bilar. Jag slumrade nog till en stund mot G's axel, där vi myste i soffan, för plötsligt var det hög tid för välling och lite hostmedicin. Hoppas han får sova gott inatt...
Själv hade jag tänkt färga håret, men det får bli en annan kväll. Jag ska passa på och lägga mej tidigt i stället. Go'natt! =)

"Jag kan flyga..."

Gustavs faster U har flyttat in hos oss, från att ha bott i Malmö i många år. Nu är hon färdig med skolan och livet i södern och har just blivit norrlänning igen. Så tills hon hittar ett jobb eller tills vi inte står ut med varandra längre (hihi) är hon vår inneboende. Mycket roligt och skönt...det är som att ha hembiträde och jag tror inte vi ska låta henne flytta härifrån i första taget! När man kommer hem från jobbet har hon ibland städat, ibland lagat maten klar och är framför allt ett mycket trevligt sällskap!! Hon har bott hemifrån under hela skoltiden, från 7 års ålder, först i Härnösand, sedan i Örebro och därefter i Malmö, så vi har inte träffats särskilt ofta annat än på jul och sommar och andra ledigheter. Därför känns det extra roligt att hon bor med oss nu! =)

Faster U tog dessa fina bilder på godingen i helgen, när han "flyger" på mammas fötter och efter att han hjälpt till och vispat grädde.

Naturbrukets Dag

Vilken härlig utflykt det hade kunnat bli om det inte vore för ovädret som drog över Umeå idag. Vi skulle in till stan o fixa lite ärenden och även stanna till på Naturbrukets Dag på Forslunda-gymnasiet. När vi parkerat bilen och klev ur var det så varmt att man kunde gå i bara tröjan. Vi kollade in laggårn och kossorna och de ljuvliga kalvarna. Gustav höll handen för näsan och tyckte att det luktade dåligt, hihi. Men han glömde ganska snart bort det när han fick se djuren. Därefter blev det tramp-traktor i en stor lada. Han fick själv välja sin traktor och det blev förstås en med släp! Han tog sig runt "hinder-banan" och fick traktor-körkort. Nöjda gick vi mot svinstallet, och då började det droppa så smått. Vi parkerade vagnen vid ingången och knöt fast Elvis och gick in...men då började det verkligen ösa ner. Det smattrade högt mot taket och jag gick ut igen för att ta in barnvagnen. Elvis hade vält vagnen och såg sååå olycklig ut, som om "men, inte har ni väl tänkt lämna mej ute i det här vädret!!!?". Jag drog in honom o vagnen och blev alldeles våt på 10 sekunder! Snart kom även hagel som samlades i drivor nedanför taket och vattnet riktigt forsade ut över hängrännorna. Vi passade på att hälsa på grisarna och höll oss därinne tills det värsta regnet/haglet gett med sig. Sedan regnade det bara som "vanligt", och vi utan regnkläder stannade inte kvar så länge till. Synd, för det var så välordnat och så många aktiviteter för barn, såsom ponnyridning, hölassåkning, rått-race, tipsrunda, plus alla djur som fanns att se på. Dessutom har de ju så fina grönsaker och odlingar. Jag köpte två kilo broccoli och hade gärna gått runt mer kring trädgårdslanden, men då hade det krävts stövlar.
Till nästa år måste vi göra ett nytt försök, för det fanns verkligen potential till att bli en super-utflykt!

Stolt som en...höna!!

Hur stolt blir man inte när någon säger snälla saker om ens barn! Det är inte alls som när någon berömmer en själv, för då känner man genast av Jante och tänker att "äsch, det var väl inget särskilt". Men när någon säger nåt snällt om Gustav suger jag åt mej som en svamp...slurp, bara! Jag sparar alla snälla ord i ett särskilt fack i mitt huvud och kan plocka fram orden att suga på och gotta mej åt, närhelst jag vill, och tänka att "jag har då världens finaste unge!". Och jag tror att min egen självkänsla förstärkts sedan jag blev mamma. Kanske några av de fina orden smitit ur sitt fack och "smittat" omgivningen.


Den allra bästa stunden på dagen är när jag hämtar godingen på dagis! Dels möts jag av en glad kille som skriker "Mammaaa! Heeejj!!" och kastar sig runt min hals. Och dels öser personalen beröm över oss, angående hur duktig han blivit på att prata (citat: "har ni muterat honom i sommar, eller?"), eller hur bra han fungerar med de andra barnen, eller hur han slukar all mat och mellanmål utan protester, eller hur bra han blivit på att underhålla sig själv ute på cykel eller grävandes i sandlådan, osv. Det är nästan så man undrar om det är nåt lurt...men man blir sååå himla glad!! =)

Förresten gick presentationen riktigt bra idag, och min käre make köpte Häagen-Dazs-glass till mig - den allra bästa med chocolate chip i!!! (Ingen löpning på bandet ikväll, med andra ord, he he. Men faktiskt sprang jag igår efter pepp (hrm) från min bror, fastän jag inte tänkt det.)

Redovisning närmar sig...

Huja! Den gamla nervositeten jag kunde känna i skolan när det var dags att redovisa nåt inför klassen smyger sig på... Jag ska nämligen instruera sjuksköterskor, uroterapeuter och läkare inför en forskningsstudie på jobbet, på torsdag. Totalt är det inför 20 , för mig, totalt okända människor, som jag sedan ska jobba med under studietiden (fram till jul). Därför vill man ju göra ett gott intryck. Men jag är orolig att jag ska bli så nervös att jag tappar tråden och bara förvirrar alla... Om det ändå vore fredag nu!!!

Att med en bild fånga hela sommaren

När vi avslutade vårterminen på dagis fick vi en sommaruppgift: att ta med en bild till dagis-starten, som skulle symbolisera något som betytt mycket för Gustav i sommar. Nu sitter jag och tittar på sommarens bilder, både egna och några som våra släktingar tagit...och det är inte lätt att välja! Gustav har verkligen haft en underbar sommar, med många roliga stunder. Han har exempelvis varit själv (utan sina föräldrar, alltså) några dagar hos både mormor och farmor & farfar, där han utan konkurrens från kusiner (eftersom han faktiskt inte har några ännu) fått all uppmärksamhet och blivit lite lagom bortskämd med glass och leksaker. Han har fått uppleva sitt första djurparksbesök, lekt vattenkrig, åkt båt och sett på när fisk dras upp i nät, åkt fyrhjuling, fått en massa myggbett och lärt sig att man kan gnugga på dem med groblad för att det ska sluta klia. Men framför allt har han fått tid med de viktigaste personerna i hans liv; alla ni nära släktingar! Jag är helt övertygad om att DET är vad som betytt mest för honom i sommar. Men hur visar man det i en enda bild?!



Här på bloggen får hans fina sommar representeras av en bild, tagen av min syster i Laxnäs, där G och M letar sten att kasta i vattenbrynet. Och jag passar på att tacka er som gjort Gustavs sommar till vad den blev! =)

Varför ska det vara så svårt???

Det känns så orättvist och tråkigt att vi har så svårt att bli med barn... Denna gång hann jag nästan in i 13e veckan, och hade börjat känna mig så smått säker att det skulle funka. Vi hade pratat om "bäbisen" en del med Gustav och skrattat åt att han inte ville ha en lillasyster eller lillebror - bara en bäbis. Och han var så go med min svägerska, som ska ha barn i september och vars stora fina mage vi fick se för några veckor sedan...G klappade och strök fint och lyssnade med örat mot och var mycket intresserad. Det skulle vara så lägligt för honom att få ett syskon nu, så det inte hinner bli så många år emellan. Men det är bara till att fortsätta försöka. Än är det tid innan vi är för gamla.

Måste bara berätta om vår underbare son, som verkligen är en tröst i eländet; igår fick jag såna värkar när jag satt på toan så jag inte tog mej därifrån. Som tur var hade jag telefonen i fickan och ringde till Urban, som skyndade sig hem. Men medan jag väntade på honom hade jag (förstås) sällskap på toan av min lille kille som klappade mej på håret och strök mej på kinden och var så go! Hela sommaren har jag gnuggat hans myggbett med groblad, och nu tror han att de funkar mot allt som gör ont. Därför tyckte han att jag skulle plocka groblad igår, "mamma! boblad, mamma, mamma, boblad, boblad", upprepade han. Sedan kom han med en pappersremsa och "klistrade" på mitt ben; "påstej" (plåster). Därefter var hans medicinska kunnande mot smärta uttömt och han duschade mej (totalt oväntat och plötsligt!) med den solkräm med spraymunstycke, som råkade stå framme på handfatet... Ett varmt hjärta, och en stor portion bus, visst finns det potential till att bli en riktig "Emil"!

Sista lediga veckan börjar imorrn...

...fast Urban har förstås börjat om att jobba redan, så jag ska inte klaga. =) Jag ska plocka blåbär och hallon, om de ännu hunnit mogna, mysa med Gustav och hälsa på folk.

Vi har varit i Piteå över helgen och hämtat hem sonen, som varit med farmor o farfar hela veckan. Han har haft såå kul och de hade riktigt tur med vädret, så det har varit mycket vattenlekar ute med vatten-pistoler och bad! Han har inte alls velat prata med oss i telefonen, tråkigt, men skönt att veta att han är trygg och glad även när han sover borta. Det var samma sak hos mormor tidigare i sommar. =)

Under tiden har vi jobbat med det som ska bli Urbans kontor hemma. Hunnit isolera ytterväggarna, bytt fönster och reglat upp för att höja innerväggarna. Men det som tog en hel dag var att röja ut allt bråte som fanns på vinden sedan innan vi flyttade in. Hela vinden är tilläggsisolerad med lös-ull, så det var lagom kul att klättra upp och ner på stegen och dra ner en massa gammal papp, tidningar som använts som isolering - daterade 50-tal, gamla trasiga fönster och diverse annat skräp. Vi sparade kvar en hög gamla fina tidningar, lite butiksskyltar, två par skridskorskenor, som får ligga kvar på vinden att hittas av kommande generationer. Ändå fylldes en hel släpvagn med skrot...skönt att bli av med!! Återkommer med bilder, när det är nåt att fota i kontoret.

Ökad medvetenhet

Urban och jag har märkt på Gustav att han den senaste tiden blivit mer känslig för folks respons på vad han säger och gör. Man märker att om folk skrattar när han gör nåt kul, så upprepar han gärna det roliga, om och om igen. Han kan vara en liten teaterapa och verkligen roa oss. Samtidigt innebär denna nya mognad att när han är allvarlig och säger nåt som han tycker är viktigt, så måste han få bli tagen på allvar. Att folk då härmar honom och/eller skrattar åt honom tycker han inte om (självklart!). Jag tror det är en viktig fas i hans utveckling mot en trygg och stark person, att redan nu få känna att han blir respekterad. Visst skrattar vi fortfarande åt honom (se tex mitt förra inlägg), men man kan göra skillnad på person och sak. Alltså när han gör roliga saker kan man försöka få honom att förstå det roliga i det, och kunna skratta åt sig själv. Däremot ligger det en stor skillnad i att skratta öppet åt tex sättet han säger saker på eftersom han inte pratar rent ännu. Eller åt hans djupa koncentration inför en ny utmaning, som att med sked måtta upp kaffepulver och hälla i kaffepressen. Jag är övertygad om att han känner när man förlöjligar honom... och det skär i ett modershjärta! Samma hjärta sväller av stolthet inför varje ny sak han lär sig bemästra, och det är så härligt att se hur nöjd han själv blir över nåt han kan hjälpa till med! =) Godingen!

"ja nå ite den"

En liten kul historia från veckan; Gustav höll på att avsluta sin glass-portion, och åt den sista halvsmälta glassen med handen. Dock droppade lite av glassen ner på den bara magen och han försökte fånga dem med fingrarna. När han tyckte att det inte gick att få upp mer torkade han ut resten över magen. Han tömde det sista i sin skål, sträckte den mot glass-lådan och genast kom det (som vanligt): "meja!" (mera). "Nä, nu får du inget mera", sa hans mor, och tillade på skämt, "men du kan ju slicka av din mage, som är full med glass!". Han ställde ner sin skål på bordet, böjde nacken så långt ner mot magen han nådde och försökte nå glassen med tungan långt ut på hakan. Sen sa han; "Nää, ja nå ite den" (nä, jag når inte den!). Gissa om det var svårt att hålla sig för skratt då!!

Mysig dag på Gammlia och i Holmsund

Efter alla regniga dagar blev det till vår förvåning helt plötsligt en fin dag i söndags. Förmiddagen tillbringade vi bland djuren i den härliga miljön på Gammlia. Gustav fick mata och klappa hästarna, kolla på hönorna, geten Enok, kossa mu, grisarna och fåren. Han tyckte det var jättespännande och ville helst gå in och klappa på alla djuren ("öppna den!!"...grinden alltså). Solen sken och vi svettades i våra långbyxor (när vi åkte hemifrån var det minsann inte soligt!). Besöket avslutades med lunch på kaféet, i skuggan av en björk. Mysigt!


Därifrån åkte vi till G´s morfar. Efter lite vila och mat lekte vi på lekplatsen minst 1 timme i det härliga vädret. G imponerade på oss genom att verkligen kasta sig (!) ut i rutchkanan. Den lilla 1½-åriga tjejen som bodde på andra sidan gatan var också grymt imponerad av honom. Men när hon övertalat sin pappa att följa henne över vägen ville hon mest vara i hans famn... och G blev också blyg och kom till mitt knä. =)

Familjen är samlad igen

Som vi väntade i eftermiddag...tiden gick bara sååå sakta! Vi visste ju att godingen skulle till djurparken i Lycksele på vägen hit, men de blev dessutom fördröjda hemma av att han skulle "hjälpa till" att packa. Så det var nästan kväll innan de dök upp. Och det blev ett kärt återseende med många goa kramar. =) Nu behåller vi honom hos oss länge innan han får lånas ut igen!



Imorgon väntar en rolig överraskning för G, för hans morbror och moster o M är på väg till oss just nu. De kör ända från Lidköping/Stockholm och kör i sträck, så de bör vara här på morgonsidan. Vi sover i husvagnen, men har även hyrt en stuga för de långväga gästerna. Efter (förhoppningsvis) sovmorgon, mys och frukost kan vi gå och väcka dem med en överlycklig liten kille! Han älskar sina släktingar i allmänhet, och min syster och hennes sambo i synnerhet! De bodde ju i samma stad som oss i hela Gurras levnadstid, ända tills de flyttade i julas. Och G har tillbringat många glada timmar med dem. Jag kan lätt föreställa mig hans glädje över återseendet!

Kan tillägga att öringen smakade utmärkt! Och att vi till middag idag har ätit rökt sik...vi bara hoppas att fiskelyckan håller i sig! Men å andra sidan får vi nu besök av en riktig storfiskare (kära lillebror), så han kan nog säkra fisktillgången på vårt middagsbord i veckan, he he!

"när storfiskarn talar om..."

Semestern har äntligen börjat på riktigt! Efter att ha firat Gustav på hans 2-årsdag lämnade vi honom hos mormor och har sedan spenderat 3 dagar hemma med att packa verktyg och byggmaterial, måla 600 löpmeter ribb, jobba lite extra som hantverkare och köra upp till fjällen. Kom hit inatt och sitter nu nöjda och trötta i mysiga husvagnen, lyssnar på Sommar-reprisen och laddar för att dra upp ännu fler storfiskar imorrn bitti... Vi lade nämligen ut nät vid lunch, och vid middagstid var det dags att dra upp dem. Med "kabåten" rodde vi (läs Urban) ut för att vittja dem. Första nätet var alldeles tomt, så när som på en gammal pinne. Men redan när jag började dra in det andra kändes det att det var liv i det! Jag drog och drog och nätet var både tjorvat och trasigt...snart skymtade en ljus fiskekropp som såg enorm ut och jag fortsatte dra med pirr i magen. Upp kom en gigantisk öring som verkligen hade kämpat för att ta sig loss, som nätet såg ut. Uppspelta tog vi oss i land och som ni ser visade tumstocken på 57 cm!!! Grymt, va! Den ska bli en god lunch imorgon med kokt potatis, gräddsås och sockerärtor. Mums!


Men det bästa med imorgon är att då kommer Gustav till oss, med mormor o R!!! =)

Det känns som oktober

Sitter och skriver med stela fingrar, för jag FRYSER så!! Har varit ute och målat ett fönster och grundat grinden vit (ni hade kunnat få se bilder på det, men nu ger jag mej inte ut igen, för att fota!). Flera gånger höll jag på och ge upp för att komma in i värmen, men ville bara göra klart först. Det blåser så himla kallt och är väl inte mer än max 8 plusgrader! I slutet av juni! Ska det inte vara sommarvärme nu? Och säg inte att jag hade för lite kläder på mej, för jag hade både ylle-tröja och fodrad vindtät jacka utanpå, de tjocka snickarbyxorna, handskar och radiokåpor som vindskydd för öronen!
Nåväl, en tröst i kylan är att jag inte gått på semester ännu...man kan ju hoppas att värmen kommer om så där 1½ vecka. =)

Inför helgen

Håller på som bäst och packar för imorgon, direkt efter jobbet, ska vi åka till Urbans föräldrar och fira midsommar! Vi har inte varit dit sedan i februari, så nu är det hög tid. Det blir nog bara lugnt och trevligt, med god mat, jordgubbar och umgänge. Önskar att även faster U kunde vara med, men vi får se fram emot slutet på sommaren när hon äntligen lämnar Malmö för gott och blir norrlänning igen!!! Inte länge kvar nu... =)
Vädret verkar kunna bli rätt blandat, så jag packar både för sol och regn och mys inne (blir med andra ord rätt så mycket packning!). En fördel med att ha barn som älskar att vara ute är att man åxå själv tar sig ut i regnet, vilket kan vara ganska mysigt. Och även en vuxen kan uppskatta att hoppa i vattenpölarna, hi hi. Hoppas ni alla får en härlig midsommar-helg! Kram på er!

Ingen rast och ingen ro...

...blev det förra helgen. Vi var ute till sent på kvällarna och grävde och vattnade och stökade på baksidan huset. Nu är i alla fall alla buskar flyttade (håll tummarna för att de överlever!), de gamla överväxta högarna med jord och sand är flyttade och hela ytskiktet bortskalat. Allt flöt på så bra de första två dagarna tills det sista grävskopetaget på kvällen, då elkabeln in till huset blev skadad. Resultat; mörkt på övervåningen. Fortfarande är det inte fixat, men det ska göras de närmaste dagarna. Vad som annars är kvar att göra är att slänta marken lite från husgrunden och lägga markduk, sättsand och kullersten där, samt att jämna till resten av baksidan, sprida matjord och så in gräs. En bonus var att vi hädanefter även kan använda plätten bredvid carporten till att ställa släpvagn och andra fordon på, för vi har flyttat på allt bråte som tagit plats där tidigare! Trodde aldrig jag skulle säga det...men "tacka vet jag fyrhjulingen!". =)Gustav hjälpte till så duktigt och bar stora stenar, åkte omväxlande grävmaskin/fyrhjuling/skottkärra, lastade pinnar på släpet, klättrade upp och ner för jordhögarna och blev så här smutsig om fötterna i sandalerna. Och var mycket nöjd!!!

En ny Mozart??

Godingen visar ett allt större intresse för sång och musik, vilket jag tycker är roligt. Kanske för att jag själv för länge sedan gav upp mina barndomsdrömmar om att bli artist (favoriterna var länge ABBA och Carola och jag kunde stå framför spegeln i timmar och mima in i ett hopprepshandtag...).
På hans dagis brukar de spela gitarr och sjunga och dansa och han har överraskat mej på sistone med både "binka näna däää" (översatt från Gustaviska; Blinka lilla stjärna där), imse vimse spindel (med ALLA handrörelserna) och "la la-sången". Och ibland sätter Urban på Mustasch och då headbangar de tillsammans! Annars gillar han att dansa stilla, gunga lite i knäna och vicka på huvudet. Just nu ligger han i sin säng och sjunger högt! Det var nästan en halvtimme sedan jag lade honom för att sova, och som vanligt lägger vi honom, säger godnatt och så får han somna själv. Det brukar aldrig vara något problem med den rutinen. Ibland somnar han på stört och ibland ligger han och leker med/biter på/pratar med sitt gosse-djur, Grisen, innan han somnar. Det är så härligt att höra, och man skulle så gärna vilja vara en fluga på väggen i sovrummet!!

Japp, han tystnade till sist och mamma-flugan kollade till honom lite...han sover sött på rygg utan täcke, med händerna under huvudet och med båda benen upp efter väggen och Grisen på bröstet. Gullungen!

Kvällens stora nöje

Urban kom hem med en liten grävare ikväll. Tanken är att vi ska ägna helgen åt att gräva bort ojämnheter på baksidan huset, flytta några buskar och jämna till med matjord. Självklart fick Gustav vara med när den kördes av släpet och vidare till baksidan, där Urban testade den lite. Jag kan säga att det var en nöjd liten kille i sin pappas knä! Till att börja med grymt allvarlig och koncentrerad, men efter ungefär en kvart kom han på att han nådde till de spakar som pappa styrde med och greppade dem glatt och drog fram och tillbaka...med resultatet att grävaren gjorde små språng framåt och bakåt!!!
Urban fick verkligen kämpa för att G inte skulle komma åt några spakar och bestämde sig till sist för att det var nog, stängde maskinen och lyfte ur pojken. Galltjut!!!! Jag som var på andra sidan huset och inte visste annat, trodde han höll på att dö, minst! Kan bli spännande att se hur det går med grävandet imorgon...

Vilken otrolig värme vi haft idag, +31 grader som varmast! Jag kommer inte ihåg när det sist var så varmt här. När vi kom hem G och jag, var det bara att byta till bikini o shorts, smörja in oss med solskydd 20 och ta fram vattenbaljan, för lite plaskiga lekar ute i skuggan. Lite såpbubblor, vattna blommorna, tvätta traktorerna i baljan, tvätta mammas mage (ja, helst hela mamma!), skotta/lyfta/kasta jord och gammal grässvål i skottkärran (jo G använde stolt sin egen), köra den från garage-sidan till den gamla ektunnan (som ska fyllas med jord och planteras med lämpliga hängande sommarplantor). Duktig kille! Och ganska jordig, hihi.

Att planera sommarens aktiviteter

Semestern närmar sig med stora steg. Både U och jag börjar den 7e juli, dagen innan godingens födelsedag. Själv ska jag ta semester 3 veckor och därefter föräldraledigt i två, men U har bara 3 veckor. Under den tiden vill vi ju hinna med att träffa några geografiskt avlägsna (men annars mycket nära) släktingar och vänner, och dessutom lite stugbygge. Därför gäller det att planera...så att vi (särskilt U) även kan känna oss lediga. Det blir några dagar hemma, därefter stugan, dit vi får arbetsförstärkning i form av mina syskon och syrrans sambo, ungefär en vecka. Sedan tillbaks till Umeå där vi hämtar upp brorsans gravida sambo och åker till mor & R några dagar. Därefter antingen till Piteå eller tillbaka till stugan, ensamma eller med U's föräldrar som sällskap. Det är även tänkt att vi ska åka till Lycksele djurpark med husvagnen ett par dagar där i slutet av U's ledighet. Det är planerna i stort och det låter som om det blir enhel del flängande, men med stugjobb varvat med sköna och trevliga vistelser på andra ställen kan det bli en toppensemester! Längtar!!!

Och snart är det midsommar...

Rackar-ungen...

...har plockat av de förbjudna blommorna! Han kom och gav dem (en efter en) till sin mor med ett glatt "bommaa!!". Vi får njuta av dem inomhus en stund i små vaser. Jag försöker tänka att hans trädgårdsintresse är något positivt, och han får gärna vara med och vattna och plantera. Dock har vi lite skilda åsikter om hur och vart det ska grävas med "popan" (läs skopan) till hans traktorer... Som sagt har jag bara perenner och av de flesta finns många, många plantor. Men det är som om han förstår att just den lilla rara gräslöksplantan som blommar med vita blommor är jag lite rädd om, eller de 5 tulpanerna i blom ( som nu bara är 3) och riktar därför in sitt traktor-grävande på just dem! Varför?? (suck)

Vi har dock haft en underbar helg hemma, ute i trädgården, med kardemumma-kaka (bakad av min händige man), fika med grannarna, cykel-tur till sjön (där Gurra fick sitta på bryggan och plaska med fötterna i det KALLA vattnet). Det har även hunnits med super-smarriga middagar (jo, faktiskt både på fredag och lördag!) hos goa vänner, promovering av min kollega på universitetet (kan bara rekommenderas för den som gillar träsmak i rumpan, 80 upprepande av "var hälsad...mottag hatten...mottag ringen...mottag diplomet...farväl", och att titta på vackra klänningar) och lite jobb.

Hoppas ni haft en skön helg med! =)

Drömkåken

Ikväll har vi varit in i DRÖMHUSET!!! Ni vet det där fina gamla stället som ligger ett par km från byn, mot Vännäs...på en liten kulle med skog bakom huset, glasveranda och en ganska lång uppfart. Det ska till sist ut till försäljning, men de har inte kontaktat mäklaren ännu, så vi fick första tjing på det!! Lite jobb får man förstås räkna med; bygga garage, byta tak (läcker), gräva ny brunn och ev nytt avlopp, skrapa och måla om fasaden (men färgen är så gammal o sitter så löst att det blir nog inga problem) och då kan man ju tilläggsisolera när man ändå håller på, plus att alla rum har tapeter från typ 40-talet och gamla spruckna mattor (men under dem ligger säkert jättefint trägolv). Det var en superfin kakelugn i vardagsrummet nere och ett gammalt badkar på fötter. Nya vitvaror till köket (jag tror där bara finns en vedspis) och tvättmaskin (såg bara en gammal tvättbräda i "tvättrummet") behövs förstås också. Stället har onekligen potential!

...men ärligt talat blev vi alldeles avskräckta av allt jobb som behövs på det (så andas ut!). Hade det varit för 8 år sedan skulle vi helt klart lagt ett bud, men nu har vi ju precis börjat komma i ordning här, och vill hinna njuta av att bara bo innan vi blir pensionärer =) Det var i alla fall intressant att ha varit in i huset, som jag drömt om sedan vi flyttade till byn, så nu kan jag sluta drömma. Jag älskar ju mitt nya kök, tvättstugan, sovrummet, gästrummet, lill-toan och har inga planer på att byta bort det! Och mina vackra tulpaner blommar ju vilken dag som helst nu! =)

Bilden är från sommaren 2007. Men i år lever de farligt...både Elvis och G har inte riktigt förstått att man ska gå RUNT rabatterna, inte I dem. Plus att G gärna plockar fina blommor till sin mor. Idag fick jag en sån fin röd början-till-pion-knopp (buhuu), men den är (precis som allt annat i min rabatt) perenn. Men tulpanerna ska jag vakta hårt!!! =)

nyaste stugbilden

Förra fredagen lämnade vi G hos kära mormor, men tog i stället med hans morfar upp till stugan. Målet var att måla gavelväggar och underspikning färdigt, och att fortsätta med isolering av golvet om vi hann. Efter sovmorgon till halv åtta (!) var vi ganska snabbt ute och kunde konstatera att vädret var perfekt för målning. Med hjälp av en spruta för slamfärg och varsin pensel tog vi oss an stugans panel. Det flöt på bara fint hela dagen och innan kvällen kom såg stugan ut så här:

Färdigt!!!

Sedan hade vi söndagen på oss att jobba med golvet och vi hann klart det med! Så nästa gång vi åker upp kan vi påbörja nåt annat, skönt att hinna klart nåt för en gångs skull. Annars hinner man inte så mycket bara på en helg. Så stort tack till pappsen för målarjobb och till mamsen o R för barnpassning! =)

Ny i blogg-världen

Japp, härmed är den invigd - vår blogg! Mest kommer jag att skriva för de delar av vår familj som bor (alldeles för) långt borta, visa lite bilder på allas vår G goding, våra renoveringsprojekt, stugbygget, trädgårdsbilder och kanske lite pyssel (om jag får tid över till det nån gång). Men även alla andra är varmt välkomna!! =)